09 Sep

Boklådor och författarevent i New York

IMG_2092Jag är förmodligen inte den enda bokälskaren som avgudar att besöka boklådor – både hemma i Sverige och utomlands. New York bjuder på ett underbart utbud av bokhandlar i alla storlekar och med en massa olika stilar och inriktningar. Det är bara att utforska och hitta sin egen favorit! Personligen är jag väldigt förtjust i Barnes & Noble, som är den största bokhandelskedjan, med flera våningar stora butiker, långa rader av bokhyllor och med en massa bord som tipsar om personalens favoriter, de hetaste titlarna just nu och böcker du borde läsa om du gillade den och den boken. Det kanske låter tråkigt att vara i förtjust i en centralstyrd kedja, men jag älskar deras YA-utbud (som i Union Square-butiken är jättestort) och deras tipsbord. Tipsborden är av samma stuk som på exempelvis Waterstones i London och är ett utomordentligt trevlig sätt att uppmärksamma titlar på och mycket trevligt för kunden att botanisera omkring bland. Jag skulle gärna se att detta grepp användes flitigare även i Sveriges bokhandlar. Men just på grund av att B&N är en kedja är det också samma böcker som ligger på tipsborden i de olika butikerna på Manhattan, vilket är trist. Jag önskar att butikerna hade mer att säga till om där.

IMG_2091Sedan får man förstås inte missa klassikern Strand Book Store som säljer både nya och gamla böcker. Här är det alltid fullt av folk som trängs bland hyllor och bord (jag älskar att det alltid är så himla mycket folk inne i New Yorks boklådor! Bli heller inte förvånad om du ser folk sitta på golvet och läsa i böckerna, det är mycket vanligt.) Housing Works Bookstore Cafe är mindre än de två föregående tipsen, men otroligt mysig – och medan du väljer vilka böcker som ska få följa med dig hem kan du köpa ett glas vin i caféet. (Världens bästa grej!) Books of Wonder är en given favorit och ett måste för alla som gillar barn- och ungdomslitteratur. Mysig atmosfär, bra utbud och fantastiskt hjälpsam personal. Rolig fakta är att många YA-författare har jobbat där, som till exempel Jenny Han och Adam Silvera.

I Brooklyn finns också många boklådor väl värda ett besök. I Williamsburg finns charmiga Spoonbill & Sugertown och på Fulton Street i Fort Greene ligger suveräna Greenlight Bookstore.

IMG_1513Boklådorna här är jättebra på att anordna författarevents, så håll koll på vad som händer inför din New York-resa! Häromveckan var jag på releasepartaj för David Levithans Another Day på Books of Wonder (och en massa andra YA-författare var där för att lyssna och visa sitt stöd, vilket gjorde mig oerhört starstruck!), och framöver ska jag bland annat på författarevent med Ransom Riggs (för kommande boken Library of Souls), Jojo Moyes (för After You, den hett efterlängtade uppföljaren till Me Before You/Livet efter dig) och ”Realistic Teen Reads” med Jennifer E. Smith, Amanda Maciel, Maggie Lehrman och Carolyn Mackler. För att få gå på eventen krävs oftast inte mer än att man köper boken (och i samma veva får man ett wristband = en sittplats). Boken går i regel inte att köpa förrän samma dag som eventet går av stapeln och om författaren i fråga är väldigt populär kan det vara en god idé att gå och köpa boken redan när butiken öppnar på morgonen.

/Sofia på bokhandelsvift

26 Aug

Vad YA, feelgood och deckare har gemensamt

IMG_1437Går man in i en stor bokhandel som Barnes & Noble här i USA hittar man långa hyllrader med young adult-böcker samt en massa bord där dessa böcker puffas för med skyltar i stil med ”Mind-Blowing Stories with Sharp Twists (You’ll Want to Talk About These Books with Everyone You Know)” och ”20 Books We Read After Paper Towns”. Böckerna finns i mängder av olika genrer: realism, romantik, sci-fi, fantasy, spänning osv.

Vi känner alla till The Hunger Games, If I Stay, Divergent och John Greens böcker. Samtliga har filmatiserats och blivit blockbusters, men bakom filmen finns också en bästsäljande bok – och gemensamt för dessa är att de kategoriseras som YA-böcker (eller ännu hellre crossoverböcker: böcker som till stor del läses av både unga och vuxna). År 2012 gjordes en undersökning i USA som visade att hela 55 procent av de som köpte YA-böcker var över 18 år, och merparten uppgav att de köpte dem för eget bruk.

I Sverige har vi inte kommit lika långt, men jag hävdar att vi är på god väg. Utan att likställa dem ur ett genreperspektiv (inom YA förekommer som bekant alla typer av genrer), vill jag ändå påstå att det finns likheter mellan deckare, chicklit, feelgood och YA. I samtliga fyra genrer/kategorier bjuds du på en läsupplevelse som är lättillgänglig, fängslande och underhållande. Det rör sig om böcker som snabbt suger in dig och som får dig att känna saker. Här finns i regel inga långa, urtrista (och suck så onödiga) passager, utan snarare ett driv som får dig att vilja läsa vidare. En bra chicklit- och/eller feelgoodbok (för vuxna) kan vara nog så välskriven. En bra YA i modern tid är alltid välskriven. Dagens YA tänjer gränser, utmanar och experimenterar – men är fortfarande relativt lätt för läsaren att ta till sig, precis som chicklit, feelgood och deckare.

IMG_1438Anledningen till att jag väljer att skriva YA i stället för ungdomslitteratur beror helt enkelt på att ”ungdoms” kan innefatta ett så brett åldersspann. Och det jag beskriver här är inte böcker för 12-åringar, utan snarare böcker som lämpligast kan kategoriseras som 15+ (eller böcker för unga vuxna). Jag tror att den svenska benämningen ”ungdomsbok” fortfarande är avskräckande för många vuxna läsare. Vem vill gå in i bokhandeln och köpa en bok för ungdomar (när man i själva verket är 25, 35, 45 osv)? (Bättre då att uteslutande kalla dem crossoverböcker, kanske?)

För vad är egentligen en ungdomsbok? En bok som handlar om unga? Ja, vanligtvis. Men hur många ”vuxenböcker” har du inte läst där handlingen utgår ifrån en ung människas perspektiv? Årets Pulitzerprisvinnande roman, All the Light We Cannot See, handlar om unga personer. Och Pulizerpriset är ju ett himla prestigefullt och tjusigt pris, eller hur? Ingen skulle tolka den som en ungdomsbok. Fast jo, här i USA kan du hitta den både i vuxenhyllan och i YA-hyllan. Och det finns mängder av andra liknande exempel.

Vi har kategoriserat förstautgåvorna av E. Lockharts böcker som unga vuxna. Lotta Olsson skrev i DN att Kanske är det allt du behöver veta snarare är ”en vuxenroman som också går att läsa när man är yngre”, och jag har sett bloggare som i sina recensioner ifrågasatt varför böckerna är kategoriserade som ungdoms, när de passar minst lika bra för en vuxen målgrupp. Allt detta stämmer, men det är också det som gör Kanske och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks till utmärkta exempel på vad en crossoverbok är för något. Crossover-/unga vuxna-böcker handlar om unga personer (oftast i övre tonåren), de utgår från dessa individers känsloliv, och marknadsförs av förlaget som böcker för unga, men de håller samtidigt en sådan litterär kvalitet att de passar precis lika bra för vuxna att läsa.

IMG_0784Bortsett från att Kanske och Frankie på sitt originalspråk gavs ut som YA-böcker, och har alla de bästa egenskaper som jag tycker att en YA-/crossoverbok ska ha, finns det ytterligare en anledning till varför kategorivalet föll sig naturligt. I Sverige ges det ut stora mängder skönlitteratur för vuxna, både svenska original och översatta från diverse språk. Det ges ut betydligt färre unga vuxna-böcker. En bok som kategoriserats för unga vuxna kommer att köpas av ungdomar, föräldrar och andra vuxna, mor- och farföräldrar (osv), och de kommer att läsas av ungdomar liksom av vuxna (som har upptäckt och fängslats av det fantastiska utbud av bokpärlor i varierande genrer som finns inom unga vuxna-kategorin). Placerade i facket ”romaner för vuxna”, där det mer eller mindre bara finns plats för de största av de största storsäljarna, är risken stor att både Kanske och Frankie hade drunknat i mängden.

Men jag tror att YA-litteraturen har framtiden för sig. Allt fler kommer att upptäcka förtrollningen och charmen med dessa böcker – precis som de en gång gjorde med alla deckare-, feelgood- och chicklitböcker som kom att bli storsäljare.

//Sofia

18 Aug

Jakten på det DÄR manuset

IMG_0958”Hej! Se nedanstående beskrivning. Låter som en intressant debut. Vill ni läsa manus?”

Ungefär så kan ett mejl från en litterär agent se ut. Jag läser den bifogade beskrivningen av manuset – det är en amerikansk YA-bok, planerad att ges ut i USA 2017. Rättigheterna har redan sålts till en handfull länder – Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Norge … ”Eleanor & Park meets We Were Liars” står det i pitchen från den amerikanska agenten. Låter ju synnerligen intressant. Jag börjar läsa. På sida 20 har jag ännu inte fallit pladask, men är villig att ge det en chans. På sida 100 (av 350) vill jag fortfarande läsa vidare, men … Sida 220: Känslan från sida 100 håller i sig. Sida 300: Snabbläser de sista 50 för att få veta hur det slutar samtidigt som viss stress och frustration gnager i mig. Ännu ett manus som inte håller måttet, bra-men-inte-fantastiskt. Igen. Åååh.

Att leta manus är bland det roligaste med mitt jobb. Faktum är att letandet ofta är roligare än själva läsandet – för precis som i exemplet ovan så är de flesta manus besvikelser. Inte för att manusen jag läser är dåliga, absolut inte, men det är sällan jag läser ett manus som ger mig en sådan WOW-upplevelse att jag bara måste ge ut det. (Det har hittills skett fem gånger: 1. Kanske är det allt du behöver veta, 2. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, 3. Vi är alla helt utom oss, 4. Skärvor av minnen och 5. Manuset jag teasade om i förra blogginlägget.)

IMG_0907I jakten på det där manuset försöker jag hålla mig extremt uppdaterad om vilka nya titlar agenterna pushar mest för, vilka rättighetsaffärer det snackas om, vilka smarta pr-kampanjer de utländska förlagen tänker dra igång kring sina titlar och vilka böcker förhandsläsarna hyllar mest. Jag läser bokbloggar, hänger på Goodreads, skummar bokforum och brittiska och amerikanska onlinetidningar som har med förlag och böcker att göra, och jag prenumererar på mängder av nyhetsbrev. Så fort jag ramlar över något som verkar intressant kontaktar jag agenten och kollar om de svenska rättigheterna är fria. Och manushögen växer och växer … När, åh när, ska jag hinna läsa alla dessa manus som jag plockar hem? Många har jag bara läst ett femtiotal sidor i, för även om man kan missa bra böcker genom att inte läsa hela (Jellicoe Road är ett bra exempel), anser jag att om jag inte blivit fängslad av något redan inledningsvis (språket, handlingen, karaktärerna eller liknande) är det ändå ingen bok jag i slutändan kommer att vilja ge ut. Det måste finnas något extra, och om det gör det brukar det märkas rätt omgående. När jag för första gången läste We Were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) vände jag mig till min kollega Kajsa och sa: ”Du, den här verkar ASBRA!” Då hade jag läst en sida.

Ibland bara vet man. Och ibland gör man det inte. Jag kommer säkerligen gå miste om många fantastiska (storsäljande) titlar i framtiden – för att jag varit för sen på bollen, inte fattat ”grejen” eller, hehe, inte läst mer än femtio sidor av boken i fråga. Men jag fortsätter att leta, och jag fortsätter att ge ut böcker som redan på första sidan ”har något” och jag håller tummarna för att ni vill läsa dem.

//Sofia, läsande förläggare i New York

10 Aug

Förläggarliv i New York City

IMG_0787[1]Jag befinner mig i New York, denna otroliga stad som aldrig sover, som har allt att erbjuda, och kanske viktigast av allt, som är den amerikansk bokbranschens metropol. Det är här de stora förlagshusen ligger, de flesta litterära agenterna och scouterna verkar här, och det finns en hel uppsjö av stora och små boklådor. Och det är därför jag är här, för att utforska, insupa och uppleva bokbranschen i den mest fantastiska staden av dem alla.

Jag har varit här i en vecka nu. Jag ska vara här i tre månader. En stund kvar alltså (tack och lov, jag undrar redan hur jag någonsin ska kunna åka hem och lämna allt det här!). Under tiden jag är här kommer jag att jobba som vanligt med Lavender Lit och Kalla Kulor – fast på distans (tummen upp för internet) och med sex timmars tidsskillnad. 

I veckan hade jag dessutom mitt första agentmöte. Vi träffades på en liten mysig restaurang i Brooklyn, drack islatte och pratade om manus hon redan skickat, och som jag antingen läst eller bara hunnit kika på, och om nya manus som hon trodde skulle kunna vara intressanta. Det är lätt att hungra efter det nya stora manuset, det som ännu inte kommit ut, men som av scouter, agenter och förlag spås bli en stor hit. Och givetvis är det drömmen att lägga vantarna på ett sådant. Lite grann som vi hade turen att göra med We Were Liars/Kanske är det allt du behöver veta.

När vi pratade om vad som är hett just nu skrattade agenten och sa att under de senaste bokmässorna har alla internationella förläggare varit på jakt efter den ”nya John Green”, vilket gjorde henne lite trött i och med att så många andra bra manus blev förbisedda. Hon hoppas att internationella förläggare och förlag snart blir lite modigare, och testar nya grejer, och inte bara samma gamla beprövade teman.

Men visst är det så att John Green har banat väg för den realistiska fiktionen. Vid sidan om dystopierna och fantasyberättelserna är det de realistiska romanerna som frontas mest på de newyorkska boklådornas YA-avdelningar. ”20 Books We Read After Paper Towns” står det på en skylt vid en hylla med böcker skrivna av bland annat Laurie Halse Anderson, Gayle Forman och Rainbow Rowell. Och, tja, inte mig emot, jag älskar realistiska nutidsberättelser (gärna, eller helst, med kärleksinslag). IMG_0856[1]Så vi får väl se vad jag kommer hem med för manus efter den här resan. Efter en period av bra-men-inte-FANTASTISKA-manus (mycket frustrerande) läste jag igår ett manus som fängslade mig hela vägen från första till sista sidan. Jag har tänkt på det hela dagen idag – och i synnerhet på huvudkaraktären – hon är väldigt svår att släppa och väldigt lätt att tycka om. Irriterande nog är det allt jag tänker avslöja just nu, men jag återkommer med mer manussnack i ett blogginlägg längre fram!

//Sofia Ejheden, förläggare på Lavender Lit

PS. Följ gärna @lavenderlit1 på Instagram! Där kommer jag kontinuerligt att bilduppdatera från min vistelse i New York.