11 Maj

Säg hej till vår praktikant!

amandaHej! Vem är du?

Hej! Mitt namn är Amanda Beijbom, jag är 23 år gammal och bor i Uppsala. Jag har en kandidatexamen i litteraturvetenskap och brinner för litteratur med HBTQ-tematik. Förutom litteratur så älskar jag även musikaler och är en hejare på att steka pannkakor.

Vad gör du just nu?

Just nu håller jag på att avsluta mina studier i förlagskunskap på Stockholms universitet genom min praktik på Kalla Kulor och Lavender Lit, sedan får vi se vart vindarna bär!

Vilken bok var din senaste wow-upplevelse?

Definitivt Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz! Fantastiskt vacker prosa.

Vilken är din favoritbok?

Det är alldeles för svårt att bara välja en! Men serien om Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery, Harry Potter-böckerna av J. K. Rowling och Franny och Zooey av J. D. Salinger har alla speciella platser i mitt hjärta.

Vilket är ditt drömjobb?

Den stora Drömmen är att någon gång i framtiden driva ett eget litet förlag som specialiserar sig på att ge ut normkritisk litteratur med HBTQ-tematik.

18 Dec

En förläggares litterära universum

Sofia_LavLit

Hej Sofia Ejheden, förläggare på Lavender Lit!

Vilken är din favoritgenre?
Mest och helst läser jag böcker som kan sägas tillhöra kategorin crossover (eller unga vuxna), och genremässigt är jag mest förtjust i realistiska nutidsberättelser. Allra helst med fokus på fina och starka relationer. Bara inget triangeldrama.

Om du bara fick behålla fem ynka böcker i din bokhylla, vilka skulle det vara?
Åh, samma fråga som Kajsa fick häromdagen! Svårt! Men okej: Kanske är det allt du behöver veta har en självklar plats, liksom Amy Hempels Collected Stories. Jag är vansinnigt förtjust i boken Nordiska väsen av Johan Egerkrans (en framtida klassiker, var så säker), så den skulle absolut få finnas kvar. T S Eliots The Waste Land har en väldigt speciell plats i mitt hjärta (och på min rygg). Och slutligen måste jag fuska lite, men min samlingsbox med alla sju Harry Potter-böckerna måste jag ha kvar! De har fortfarande många omläsningar framför sig.

I vilken litterär värld skulle du vilja bo?
Enkelt: Hogwarts.

Din favoritbok för fem år sen?
No och jag av Delphine de Vigan.

Vad läser du i jul?
I jul ska jag beta av alla intressanta manus jag har fått av olika agenter. Främst crossoverböcker, men också en och annan roman. Förhoppningsvis hinner jag nöjesläsa lite grann också, och då ligger Jag ger dig solen av Jandy Nelson, Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran och The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman högst upp i bokhögen.

16 Dec

En marknadschefs självbiografi

Kajsa_OlofssonHej Kajsa Olofsson, pr- och marknadschef på Lavender Lit!

Vad skulle din självbiografi heta?
Egentligen skulle jag vilja att den hette Min kamp, men det är någon som redan har tagit det. Min camping, kanske! Fast det blir missvisande, jag hatar ju att campa. Och så är jag väldigt förtjust i långa titlar. Arbetsnamnet får bli Mina bekämpningsmedel mot skadliga organismer. Eller rätt och slätt Kajsabajsa. Det är lättare för folk att komma ihåg när de ska köpa min bok.

Din favoritbok för tio år sen?
Vad jag älskade av Siri Hustvedt.

Om du bara fick behålla fem ynka böcker i din bokhylla, vilka skulle det vara?
Vilken mardröm! Okej: American Psycho av Bret Easton Ellis, Please Kill Me av Legs McNeil och Gillian McCain, Stalins kossor av Sofi Oksanen, Siddharta av Hermann Hesse och Sarah av JT Leroy. Och Klas Östergrens Gentlemen. Och Illusionisten av John Fowles. Eller Doktor Glas och någon Selma Lagerlöf och … nej, det här är tortyr! I min bokhylla finns till exempel fyra olika utgåvor av George Orwells 1984. Sådan är jag.

Vilken bok ger du bort i julklapp?
Köttbullsboken. För att den funkar till ALLA.

Vilken bok önskar du dig själv i julklapp?
Jag önskar mig två: Texter av Annika Norlin och Att skriva av Marguerite Duras.

15 Dec

Intervju med en formgivare

Sanna_Sprorrong_Form

Hej Sanna Sporrong, formgivare på Sanna Sporrong Form, som har gjort de fantastiska omslagen till Vi är alla helt utom oss och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

Vad är det första du gör när du får ett omslagsuppdrag?
I allra möjligaste mån försöker jag att läsa hela manuset till den bok jag fått i uppdrag att formge. Framförallt är det viktigt om det gäller en roman. Det räcker sällan med att läsa en synopsis för att fantasin ska ta fart ordentligt, utan jag behöver en mer nyanserad känsla av berättelsen för att få reda på detaljer som kan vara av stor betydelse. Det gäller att skapa sig en bild av läsarens möjliga tolkningar av omslaget, utan att varken vara för tydlig eller för flummig.

Hur ser din arbetsprocess ut?
Under manusläsningen antecknar jag mycket inspirationsord som jag använder i det kommande skissarbetet. Jag tittar också närmare på vilken målgrupp läsaren tillhör, hur liknande böcker i genren ser ut. Utifrån det försöker jag komma på ett nytt grepp formmässigt, men som ändå passar in i denna typ av bok. Mycket tid går sedan åt till att leta efter rätt bildmaterial. Här kommer också många ideér upp längs vägen. När bakgrundspusslet är lagt, börjar jag skissa på 3-4 omslagsförslag med helt olika form- och typografiideér. Oftast fastnar förlaget för en av dessa och vi kan gå vidare och finslipa omslaget.

Hur tänkte du när du gjorde omslaget till Vi är alla helt utom oss?
När det gällde detta uppdrag så blev jag otroligt sugen på att läsa manuset, framförallt eftersom jag fick reda på att berättelsen skulle få en väldigt oväntad vändning en bit in boken. Och wow, vilken underbar berättelse jag fick äran att ge ett ansikte åt! Här gällde det att skapa en visuell koppling till handlingen utan att avslöja för mycket, vilket var en utmaning. Ett väldigt roligt uppdrag!

Vilken bok ger du bort i julklapp?
Det blir nog framförallt böcker jag själv formgivit, eftersom jag får många gratisex av förlagen. :) Det brukar uppskattas eftersom familjen får veta bakgrunden till hur böckerna producerats, vilket ger en extra dimension enligt dem.

omslagsprocessen_Utom-oss
Skissarbete: Vi är alla helt utom oss (utkommer i april 2015). Valt omslag högst upp till vänster.
11 Dec

En praktikants bekännelser

Foto: Rostam ZandiHej Elin Jansson, praktikant på Lavender Lit och Kalla Kulor!

Vilket är ditt bästa läsminne?
Dagen innan jag skulle på en längre tågresa stoppade farmor en bok i handen på mig. Jag var inte särskilt sugen på den, men fick av någon anledning inte med mig någon annan bok på tåget. Efter en stor suck började jag ändå läsa den där ”klassikern” och, tja, tågresan kändes snart alldeles för kort. Sen var jag idiot på klassiker ett par år framöver.
Boken var ”Jane Eyre” och jag var 13.

Vad läser du helst inte?
Det kanske låter knäppt när man sitter på ett förlag (Kalla Kulor) som ger ut mycket av den sorten, men deckare. Jag har aldrig riktigt fastnat för genren och tycker generellt att det är lite för mycket slit och släng över många av de böcker jag har läst. Väldigt spännande men egentligen föga intressant eller välskrivet. Jag får väl se om jag någon gång får en bok i handen som får mig att ändra åsikt.

Vad drömmer du om att jobba med? 
På förlag såklart! Siktet är inställt på barnboks- eller skönlitterär redaktör. Men vägen dit är ganska snårig. Det är ju det där med att starta eget som sätter käppar i hjulet. Anställ mig, tack.

Vilken bok har du rekommenderat till flest människor?
Oj, tja. Det varierar nog beroende på när och vad jag läst för stunden, men, kanske … ”Vit oleander”? Eller ”Den mörka materian”? Eller ”Lockpick Pornography”? Eller typ precis alla böcker jag läser just nu? Närhelst du frågar.

Vilken bok önskar du dig i julklapp?
”Jag ger dig solen” av Jandy Nelson. Det börjar bli en gedigen lista på folk som rekommenderat den. Vore en bra bok att fylla med smulor under mellandagarna.

Foto: Rostam Zandi

09 Dec

”Läsplatta när jag behöver handla böcker naken”

HO_LavLitHej Hans-Olov Öberg, förlagschef på Kalla Kulor och Lavender Lit! 

När tycker du att en bok blir för lång?

Å ena sidan kan jag inte föreställa mig en bok som för lång, eftersom jag läser förläggarsnabbt och inte har några problem med att tugga i mig text, snarare tvärtom. Å andra sidan, och mer väsentligt, är ju vad berättelsen håller för, hur författaren spänt upp sin dramaturgiska båge. Tretusen sidor fantasyberättelse är en lembassmula om det gjorts på rätt sätt.  Men en illa redigerad spänningsdebutant som fyllt ut sin egentliga historia med besök på bilverkstaden och onödiga ”as you know, Bob”-konversationer med rättsläkare, kan ju däremot tappa mig ganska snabbt. Så svaret är: när de intresserat höjda ögonbrynen byts mot mental rödpenna.

Läsplatta eller pappersbok?

Läsplatta för den livsnödvändiga snabbkonsumtionslitteraturen och manusen, samt när jag behöver handla böcker naken. Mitt i natten. Från USA. Pappersbok för de texter som verkligen betyder någonting. För köpt litteratur blir det ungefär 50/50.

Vilken var den senaste boken du läste?

”Liquor” av Poppy Z Brite – en lättviktig, men underhållande bok om två kockar, som dessutom är ett par i privatlivet, som startar restaurangen Liquor i New Orleans, där alla maträtter baseras på en speciell spritsort (tänk: Prosciuttolindade fikon i Calvados med ädelost-calvados-grädde). Styrkan visade sig vara underbara, väldigt osökta, miljöbeskrivningar för mig som både älskar matlagning och New Orleans. Men knappast Nobelprismaterial.

Hur resonerar du när du ska ge bort en bok?

Ytterst välmenande: är det här en bok som kommer att tillföra mottagaren något – därför att hen garanterat gillar den eller borde upplysas om att den här sortens litteratur finns? Senaste bokgåva: en sällsynt punkpoesisamling som gåbortpresent till ett finansmarknadspar i helgen. Näst senaste bokgåva: PAX-seriens två första (”Nidstången” och ”Grimmen”) till ungarnas småkusiner. 

Vilken bok önskar du dig i julklapp?

Nnnngh! När jag känner efter: nästa del – smärtsamt ännu icke utgiven – i serien ”A Song of Ice and Fire”, a k a ”Game of Thrones”.

08 Dec

”Jag är nog någon man gillar mer efteråt än under tiden”

ProfilHej! Vem är du?
Tjenamors! Jag heter Aida Grimrin, är i skrivande stund 32 år, och jobbar som redaktör, lektör och korrekturläsare. Jag driver företaget Correctura sedan maj 2014.

Du har bland annat läst korrektur på ”Kanske är det allt du behöver veta”. Hur är det att jobba som frilansande redaktör och korrekturläsare? Berätta hur en typisk arbetsdag ser ut!
Det finns nog inget sådant som en helt typisk dag. En typisk dag när jag korrekturläser en text innebär att jag sitter klistrad vid datorn och gör det. Efter några timmar blöder ögonen, men jag fortsätter tappert slå i ”Svenska skrivregler”, ”Språkriktighetsboken” och ”Svenska Akademiens ordbok”. En typisk dag när jag redigerar innebär att jag pusslar och pusslar om, försöker avgöra vad olika textstycken egentligen handlar om och säger, hur de passar bäst ihop, och om något eventuellt behöver förändras, vässas, läggas till eller tas bort. Jag har tät kontakt med författaren och försöker ge stöd till både henom och texten. Och när jag lektörsläser skriver jag ner intryck, tankar och förslag i ett dokument på datorn medan jag läser. Sedan läser jag om texten flera gånger och skriver om och skriver till i mitt dokument. Sedan låter jag det hela vara i minst några dagar. När jag har tänkt färdigt skriver jag ett längre utlåtande, som jag skickar till författaren eller förlaget.

Det typiska jag kan komma på är ganska simpla saker: jag skriver inte ut texter på papper, utan jobbar vanligtvis direkt i datorn. Och det måste vara helt tyst omkring mig. Och jag dricker mycket kaffe, alltid mycket kaffe. Ett par risker med det här arbetet är att man blir stillasittande länge samt att det lätt blir isolerat, särskilt när man som jag behöver tystnad. Man (jag) fastnar lätt hemma där det är tyst och bekvämt, och där man när som helst kan klappa katten. Något annat som också är typiskt är att jag, vad jag än gör, är rak, tydlig och noggrann, för att inte säga väldigt petig. Det måste man vara. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är nog någon man gillar mer efteråt än under tiden … Jag försöker dock ha humor, tålamod och pedagogik, och det viktigaste och mest självklara: fakta och kunskap. Fast vissa säger att de förstnämnda sakerna är viktigast, så egentligen försöker jag väl mest ha balans … Så det är väl en typisk dag: jag läser på ett eller annat sätt, jag petar glatt och ivrigt i det jag läser, jag försöker vara både tydlig och snäll, jag dricker mycket kaffe och jag klappar katten. I tankarna börjar jag dessutom varje dag med ett löppass eller en simtur, vilket inte alls alltid sker i verkligheten.

Jag försöker också göra mina jobbdagar ännu mindre typiska: jag tycker mycket om sociala medier så jag instagrammar, har en Facebooksida, och ska börja blogga (relaterat till mitt yrkesliv, men det kommer att vara väldigt brett). Jag har tankar om att leda olika studiecirklar, arrangera evenemang, hålla egna kurser, rodda ihop antologier och en hel massa annat … Jag är nog inte så road av det typiska och inrutade, när jag tänker efter. Det får inte bli statiskt.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Jag älskar nästan allt med mitt jobb, men en sak som är en slags sammanfattning av allt jag gör är att jag, vare sig det är som redaktör, lektör eller korrekturläsare, får bidra till att göra en nedskriven historia ännu bättre. På alla dessa tre fält får jag chansen att peka lite försynt på sådant som kanske inte riktigt stämmer, som inte riktigt når fram, som kan vässas och bli bättre, tydligare, hänga samman med en starkare tråd än tidigare. Så det roligaste måste vara att hjälpa till där det behövs, och där jag får.

Som korrekturläsare måste man ha stenkoll på allt från stavning till hur skiljetecken används på ett korrekt sätt. Vilka är de vanligaste felen du stöter på i ditt arbete?  
Ett svårt skiljetecken är ju semikolon. Många använder det, kanske för att de tycker att det ser lite fränt ut, eller vad vet jag … Men semikolon är besvärligt och svårhanterligt. När jag läste svenska någon av terminerna sa gästföreläsaren faktiskt: ”Kan man låta bli att använda semikolon, ska man göra det. Och det kan man alltid.” Ett annat fel är varierande stavning av ett och samma uttryck, till exempel ”i alla fall” och ”iallafall” i samma text. Ingetdera är fel, men man behöver bestämma sig för ett skrivsätt och vara konsekvent. Min – högst personliga – preferens är att vara konsekvent rakt igenom: att skriva ”över huvud taget” om man skriver ”i alla fall”, men om en författare redan tillämpar konsekvens för olika uttryck låter jag det i regel vara. En annan sak som lever sedan gammalt är att man inte kan börja en mening med ”och” eller ”men”, eller att man inte kan ha kommatecken innan ”och” … Det kan man.

Vilket är ditt bästa julklappsboktips i år? Gärna något som passar de flesta!
Åh, jag är rätt dålig på sådana tips. Jag är yrkesskadad: superkinkig och för specifik med böcker. Men okej, en bok som inte borde kunna bli fel är ”Min mormor hälsar och säger förlåt” av Fredrik Backman. Den är fantastisk! Mysig, hjärtevärmande och gripande. Boken handlar om sjuåriga Elsa vars mormor dör i cancer, och lämnar henne en lista på människor som Elsa ska be om ursäkt å mormors vägnar. I och med detta ursäktande vävs en historia långsamt men stadigt fram, dels om mormodern, dels om Elsa och dels om grannarna och huset de alla bor i. Till slut vävs allt samman på ett sätt som inte kan beskrivas som annat än lysande. Ett stycke fenomenal berättarkonst, som lämnade i alla fall mig andlös.

Vidare kan jag aldrig låta bli att tipsa om min absoluta favoritbok: Marlen Haushofers ”Väggen”. Jag tror att det är den enskilt viktigaste bok jag har läst. Den handlar om en kvinna som en dag vaknar och är instängd under ett slags kupol i bergen. Alla utanför kupolen, människor och djur, är såvitt det ter sig döda. I boken händer på ett sätt inte ”mycket” – hon sår och hon skördar och hon försöker överleva – men under ytan pyr frågorna om vad det är att vara människa, vad mänsklighet och civilisation är, hur vi lever våra liv, och hur människor lever och inte kan leva i symbios med varandra. Den namnlösa kvinnans enda någorlunda mänskliga sällskap, hunden Lo, spelar en avgörande roll. Och vad gestaltar egentligen kupolen? Ja, därom tvista de lärde. Enligt mig är denna bok en otrolig läsupplevelse. Jag har läst den så många gånger att jag befinner mig i en så att säga evig läsning: jag kan öppna den på vilken sida som helst och börja läsa. Mitt eget pocketexemplar är utslitet och gulnat, så döm om min glädje när jag såg på Instagram att den ska ges ut i nytryck!

Och så måste jag också tipsa om ”Flykten över järnridån” av Hans Christian Cars, en bok jag själv var redaktör för. Det är en otroligt spännande – och helt sann – berättelse om mod, flyglektioner och kärlek med förhinder. Hans Christian är i Sverige, Isolde i Östtyskland, och den ogenomträngliga Berlinmuren står i vägen för dem. Muren är omöjlig att ta sig igenom, under och över. Eller är den så omöjlig att ta sig just över? Vad är man beredd att göra för att få leva tillsammans? Inte minst utgör denna bok en påminnelse om en tid som inte alls är särskilt långt bakom oss. Kort sagt: Köp den! Läs den! Skänk bort den i julklapp!