07 Dec

Provläs en av årets bästa böcker

Kanske_omslag_3D

DEL 1
Välkommen

 

Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.
Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käkar markerade och våra tennisservar aggressiva.
Det spelar ingen roll om en skilsmässa sliter sönder musklerna i våra hjärtan så att de knappt orkar slå längre. Det spelar ingen roll om våra ärvda pengar börjar ta slut eller om kreditkortsräkningar ligger obetalda på köksbänken. Det spelar ingen roll om det står en samling pillerburkar på nattduksbordet.
Det spelar ingen roll om en av oss är desperat och besinningslöst förälskad.
Så djupt
förälskad
att lika desperata åtgärder
måste vidtas.
Vi är familjen Sinclair.
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta.

Jag heter Cadence Sinclair Eastman.
Jag bor i Burlington, Vermont, med min mamma och tre hundar.
Jag ska snart fylla arton.
Jag äger ett välanvänt lånekort och inte så mycket mer, även om jag bor i ett pampigt hus fullt av dyrbara, värdelösa föremål.
Jag brukade vara blond, men nu har jag svart hår.
Jag brukade vara stark, men nu är jag svag.
Jag brukade vara söt, men nu ser jag sjuk ut.
Det är sant att jag tvingas utstå migränanfall efter olyckan.
Det är sant att jag inte står ut med idioter.
Jag gillar ord med dubbel innebörd – utstår migränanfall, står inte ut med idioter. Orden betyder nästan samma sak, men ändå inte.
Utstå. Stå ut.
Man kan kalla det att uthärda, men det stämmer inte riktigt.

Min historia tar sin början före olyckan. I juni, sommaren när jag var femton år gammal, stack min pappa med någon kvinna han älskade mer än han älskade oss.
Pappa var en halvlyckad professor i krigshistoria. På den tiden avgudade jag honom. Han bar tweedkavajer, han var mager och han drack te med mjölk. Han tyckte om brädspel och lät mig vinna, han tyckte om båtar och lärde mig paddla kajak, han tyckte om cyklar, böcker och konstmuseer.
Han tyckte aldrig om hundar, och det var ett tecken på hans stora kärlek till min mamma att han lät våra golden retrievrar sova i sofforna och att han gick en halvmil med dem varje morgon. Han tyckte aldrig om mina morföräldrar heller, och det var ett tecken på hans stora kärlek till både mig och mamma att han tillbringade alla sina somrar i Windemere House på Beechwood Island, skrev uppsatser om gamla krig och log brett mot släktingarna över middagsbordet.
I juni den där femtonde sommaren talade pappa om för oss att han skulle ge sig av, och två dagar senare gjorde han det. Han sa till mamma att han inte var en Sinclair, och att han inte längre kunde försöka vara en. Han kunde inte le, kunde inte ljuga, kunde inte vara en del av den vackra familjen i de vackra husen.
Kunde inte. Kunde inte. Ville inte.
Han hade redan bokat en flyttfirma. Och han hade hyrt ett hus. Pappa ställde in den sista resväskan i baksätet på vår Mercedes (mamma fick bara behålla Saaben) och startade motorn.Sedan tog han fram en pistol och sköt mig i bröstet. Jag stod på gräsmattan och jag föll. Kulan slet upp ett stort hål och mitt hjärta rullade ut ur bröstkorgen och ner i en blomsterrabatt. Blodet strömmade taktfast ur det öppna såret,
och sedan ur mina ögon,
mina öron,
min mun.
Det smakade salt och nederlag. Den stora röda skammen i att vara oälskad spred sig över gräsmattan framför huset, över stenarna på gångvägen, över trappan till verandan. Mitt hjärta sprattlade bland pionerna som en laxöring på land.
Mamma tappade tålamodet. Hon sa att jag skulle skärpa mig.
Var normal nu, sa hon. Med en gång, sa hon.
För det är du. För det kan du vara.
Ställ inte till med en scen, sa hon. Andas och sätt dig upp.
Jag gjorde som hon sa.
Hon var allt jag hade kvar.
Mamma och jag sköt fram våra välformade hakor när pappa körde nerför kullen. Sedan gick vi in och förstörde alla gåvor han hade gett oss: smycken, kläder, böcker, allt möjligt. Under dagarna som följde gjorde vi oss av med soffan och fåtöljerna mina föräldrar hade köpt tillsammans. Slängde ut bröllopsporslinet, matsilvret, fotografierna.
Vi köpte nya möbler. Anlitade en inredare. Beställde nytt matsilver från Tiffany & Co. Ägnade en dag åt att besöka konstgallerier och köpa tavlor till våra tomma väggar.Vi bad morfars advokater att trygga mammas tillgångar.
Sedan packade vi våra väskor och åkte till Beechwood Island.

Penny, Carrie och Bess är Tipper och Harris Sinclairs döttrar. Harris fick sina pengar när han var tjugoett och hade gått på Harvard, och han fick förmögenheten att växa genom att göra affärer jag aldrig brydde mig om att försöka förstå. Han ärvde fastigheter och mark. Han fattade förnuftiga beslut på aktiemarknaden. Han gifte sig med Tipper och förvarade henne i köket och trädgården. Han visade upp henne i pärlhalsband och på segelbåtar. Hon verkade uppskatta det.
Morfars enda misslyckande var att han aldrig fick en son, men strunt samma. Döttrarna Sinclair var solbrända och gudabenådade. De långa, muntra och rika flickorna var som prinsessor i en saga. De var kända i hela Boston, på Harvard Yard och Martha’s Vineyard, för sina kashmirkoftor och sina storslagna fester. De var blivande legender, skapta för prinsar och Ivy League-skolor, elfenbensstatyetter och ståtliga herrgårdsbyggnader.
Morfar och Tipper älskade flickorna så mycket att de inte visste vem de skulle älska mest. Först Carrie, sedan Penny, sedan Bess, sedan Carrie igen. Det blev påkostade bröllopmed lax och harpspelare, sedan glada blonda barnbarn och roliga blonda hundar. Ingen kunde ha varit stoltare över sina vackra amerikanska flickor än Tipper och Harris var, på den tiden.
De byggde tre nya hus på sin privatägda, klippiga ö och namngav alla tre: Windemere till Penny, Red Gate till Carrie och Cuddledown till Bess.
Jag är det äldsta Sinclair-barnbarnet. Arvtagerska till ön, förmögenheten, och förväntningarna.
Med stor sannolikhet, i alla fall.

***

Nyfiken på fortsättningen? Köp boken på Adlibris, Bokus, CDON, Bokon eller i din närmaste bokhandel!

Originaltitel: We Were Liars
Översättning: Carina Jansson
Formgivning: Hanna Larsson
Utgivningsår: 2014

02 Dec

Årets bästa ungdomsroman!

Banner till prm_LavLit

 

I dag avslöjades vinnarna i Goodreads Choice Awards – där sammanlagt 3 317 504 röster har lagts på de olika nominerade böckerna. Och som vinnare i kategorin Best Young Adult Fiction of 2014 stod Kanske är det allt du behöver veta (We Were Liars)! Ni må tro att vi hade glädjedans på kontoret i morse!

Kanske är det allt du behöver veta, skriven av E. Lockhart, är som ni säkert vet Lavender Lits första utgivna ungdomsbok. Men hur kommer det sig egentligen att den blev det?

Kanske_omslag_3DFör drygt ett år sedan blev förlagets blivande förläggare Sofia varse att den amerikanska författaren E. Lockhart skulle komma med en ny bok under 2014. E. Lockhart hade några år tidigare varit finalist i National Book Award med Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (som kommer på svenska i vår), en bok som fick strålande recensioner och älskades av läsarna. Det bådade definitivt gott inför Lockharts nya bok, även om hon fortfarande var något av en doldis. Inte jätteuppmärksammad, inte jättekänd. Åtminstone inte för sina ungdomsböcker. (Hon skriver också barnböcker under namnet Emily Jenkins.)

Det visade sig strax att manuset var något utöver det vanliga. En helt fenomenalt skriven berättelse, med en underliggande hemlighet som hela tiden driver läsningen vidare: Vad var det egentligen som hände den där femtonde sommaren på ön? För Sofia och de andra på förlaget resulterade det i omedelbar förälskelse, och ganska snart stod det klart att We Were Liars skulle bli en av förlagets första titlar.

Boken utkom på engelska i maj och på svenska i oktober, och däremellan på en rad andra språk. Samtidigt har priserna och nomineringarna formligen haglat över den! Se skryt-glädje-listan här nedanför:

Vinnare av Goodreads Choice Awards i kategorin Best Young Adult Fiction of 2014

Utsedd till årets bästa ungdomsbok av Amazon, samt är en av deras bäst säljande böcker i år

Nominerad till Goodreads ”It” Book 2014 
Förra året utsågs The Goldfinch till årets mest omtalade bok, och året dessförinnan Gone Girl. Nu är Kanske är det allt du behöver veta nominerad till årets ”It”-bok, baserat på statistik över vilka böcker som uppmärksammats, lagts till och recenserats mest på Goodreads under 2014.

Publishers Weekly Best Books 2014 
Utsedd till en av årets bästa böcker.

Guardian Children’s Fiction Award 2014 
Finalist i The Guardians stora litteraturpris.

The Telegraph Best Young Adult Books of 2014
Utsedd till en av årets bästa böcker av The Telegraph och klassad av densamma som
”måste-läsning”.

Utsedd av Hudson Booksellers, bestående av 25 stora bokhandlare över hela USA, till en av de fyra bästa ungdomsböckerna 2014.

Kanske är det allt du behöver veta är ett suveränt julklappstips till alla, unga som vuxna, som uppskattar en bladvändare. Och hemligheten som avslöjas i slutet hade du aldrig kunnat förutse!

 

27 Aug

Förlagets första bok och produktionsnörderi

Det är alltid något speciellt med nya böcker: hur många gånger man än har beundrat och inspekterat inlagan och omslaget under arbetets gång, går det inte att jämföra med känslan som uppstår när man för första gången håller boken i handen.  Blev den så fin som vi tänkt?

bild (5)I dag anlände äntligen Kanske är det allt du behöver veta från tryckeriet. Som vi har väntat och längtat! Och utseendemässigt överträffar den alla våra förväntningar. Den är helt vansinnigt snygg!

Jag har de senaste åren varit produktionsansvarig på Kalla Kulor Förlag och är, vid sidan om att vara förläggare, ansvarig för produktionen även på Lavender Lit. Detta innebär bland annat att jag har ett nära samarbete med formgivaren i hur omslaget ska se ut, liksom hur inlagan (själva boksidorna) ska layoutas.

bild 2Men något av det allra roligaste med mitt jobb är de riktigt produktionsnördiga detaljerna: nämligen att bestämma hur själva boken ska se ut och hur den ska tryckas. Vilket papper ska boksidorna ha? Ett riktigt vitt eller ett mer krämfärgat? Träbaserat eller träfritt? Vilken opacitet och vilken bulk?

Mitt favoritpapper heter Munken Premium Cream och är ett krämfärgat, träfritt och obestruket papper som ger mycket god läsbarhet. Det håller hög kvalitet (så att vi kan spara böckerna under lång, lång tid och låta dem vandra genom kommande generationer …) och gulnar inte som träbaserat papper kan göra (även om det tar rätt lång tid innan det sker).

bild 4Redan tidigt i utgivningsprocessen bestämmer man vilket typ av band boken ska ha: inbunden, danskt band, flexband, kartonnage osv. Som läsare föredrar jag främst inbunden (stabil och känns lyxig) och danskt band (mjuka pärmar som ger en mysig och lätt bok). Men som produktionschef föredrar jag inbundna böcker med skyddsomslag. Alla fysiska böcker består av inlagepapper, men den inbundna boken ger en nörd som jag så mycket mer att leka med! Här ska väljas pärmöverdrag (färg och papperstyp – jag aktar mig alltid noga från den trista helsläta papperstypen), kapitälband (det lilla bandet som sitter mellan pärmrygg och bokblock) och färg på ryggstämpeln (titeln och författarnamnet på ryggen under skyddsomslaget).

bild 3I arbetet med Kanske är det allt du behöver veta ville formgivaren – Hanna Larsson – och jag fånga de flärdfulla och överdådiga inslagen som förekommer i boken. Vi tryckte därför titeln på skyddsomslaget i guld (ett annat trycktekniskt val som kan vara kul att leka med: efterbehandling i form av lackad text osv, eller som i det här fallet, guldfoliering). Det lyxigt guldiga återkommer sedan i bokens pärmstämpel och på kapitälbandet, medan själva pärmöverdraget är vitt. Stilrent, snyggt och luxuöst. Tycker jag, a.k.a produktionsnörden.

 

09 Jul

Hur YA tar över världen, ett steg i taget

Emily Lockhart_Photo credit www.heatherweston.comNär Forbes listar årets The World’s Most Powerful Celebrity 100 List hittar vi Beyoncé på guldplats. Andra kända ansikten på topplaceringar är Dr Dre, Oprah Winfrey och Ellen DeGeneres.

Och ungdomsboksförfattarna då? Jodå, nya namn på listan är John Green, som fått ett enormt uppsving, både ekonomiskt och popularitetsmässigt med The Fault in Our Stars, och blott 25-åriga Veronica Roth med sin Divergent-trilogi. Tillsammans sålde de 8,5 miljoner böcker under 2013.

Ungdomsboken som kategori är tveklöst på frammarsch. Enligt en studie från förra året läste 75 % av amerikanerna i åldern 16–29 åtminstone en fysisk bok under året, och 65 % hade lånekort på biblioteket. Men ungdomslitteraturens växande popularitet, liksom försäljningsframgång, handlar framförallt om att det inte bara är unga vuxna som läser dessa böcker.

Nej, snarare är det så att 55 % av alla ungdomsböcker köps av läsare över 18 år. I USA visar en undersökning att 30–44-åringar står för 28 % av all ungdomsboksförsäljning, och att böckerna i första hand är köpta för eget bruk.

Vem blir då nästa inflytelserika ungdomsboksförfattare att hamna på denna åtråvärda topp 100-lista? Forbes gissar på E. Lockhart.

(Det gör vi med!)

Celebrity 100 är en årlig lista som har utsetts av Forbes sedan 1999. Tanken är att lista årets hundra mest inflytelserika kändisar, sett till inkomst, sökträffar på internet, fanskara och pressklipp.

17 Jun

”Kanske är det allt du behöver veta” på listan över bästa YA-böckerna

Amerikanska YALSA, som står för Young Adult Library Services Association, har tillkännagivit sina nomineringar för nästa års Best Fiction for Young Adults-lista – och Kanske är det allt du behöver veta är en av dem!

Listan utses varje år av en YALSA-kommitté, och syftet med den är att presentera den absolut bästa unga vuxna-litteraturen, som utkommit i Amerika under de senaste sexton månaderna. De primära mottagarna är bibliotekarier och unga läsare.

Läs mer om YALSA här och besök gärna boksidan för Kanske är det allt du behöver veta, för att skapa extra läslängtan. Utkommer om mindre än fyra månader!