13 Maj

Årets trender inom ungdomslitteraturen

MyHeartOtherBlackHolesSpännande saker är på gång inom ungdomslitteraturen i år. Publishers Weekly skriver om de nya trenderna och menar att de är mörkare, mognare och mer komplexa än tidigare. Fyra trender utmärker sig tydligt: horror, psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar, HBTQIA-tematik samt världens undergång.

Debutanter och nya innovativa idéer frodas inom horror-genren, där främst kvinnliga författare visar vägen. Vad alla dessa böcker har gemensamt är förmågan att väcka starka känslor hos läsarna. ”I think editors are always ready to be scared in the same way that they’re always happy to be made to laugh”, säger den litterära agenten Sarah Davies. ”What we all want in a book is to experience something strong, something we’ve not experienced before – to be gripped and compelled to turn those pages under the covers.”

Några titlar att hålla extra utkik efter är The Dead House av Dawn Kurtagich och Daughters unto Devils av Amy Lukavics.

En ökad medvetenhet om att det är mycket bättre att prata om psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar än att inte göra det, är en av anledningarna till varför böcker som hanterar dessa frågor börjar komma fram. Allt från självmord till ångestsyndrom, tvångstankar och schizofreni skildras i årets ungdomsromaner.

Det stora ansvar som det innebär att skriva och publicera böcker om så tunga ämnen är något som poängteras i artikeln. Förlaget Balzer + Bray beslöt till exempel att låta en psykolog läsa igenom Jasmine Wargas debutroman My Heart and Other Black Holes innan den gavs ut. Boken handlar om två tonåringar som möts genom en hemsida för människor som funderar på att begå självmord.

En annan bok som behandlar mental ohälsa och självmord är den hajpade All the Bright Places av Jennifer Niven, som även ska bli film med Elle Fanning i huvudrollen.

NoneoftheAbove_CoverDenna trend går lite hand i hand med den ökade representationen av HBTQIA-identiteter som vi börjar se inom ungdomslitteraturen. Det handlar om att visa de som är i liknande situationer att de inte är ensamma och hjälpa andra att förstå hur det kan vara att leva med mental ohälsa eller som transperson.

Könsidentiteter som i stort sett tidigare varit osynliggjorda får nu ta plats. I None of the Above av I. W. Gregorio får vi följa den intersexuella Kristin, och What We Left Behind av Robin Talley handlar om paret Gretchen och Toni, där Gretchen identifierar sig som lesbisk och Toni som genderqueer. Könade pronomen används överhuvudtaget inte i Talleys roman, utan karaktärerna refereras helt enkelt till genom deras namn.

Apokalyptiska berättelser är en av få platser i ungdomslitteraturen där religion ofta står i fokus, så som i Vivan Apple at the End of the World av Katie Coyle och The Sacred Lies of Minnow Bly av Stephanie Oakes.

Berättelser om världens undergång är lockande av många olika anledningar. ”I think one of the attractions of apocalypse novels is that usually the parents are wiped out at the very beginning”, säger redaktören Margaret Raymo. ”It’s left up to the teen characters to then discover their inner kick-ass-ness and moral compass and redeem the world on their own.”

Vad tycker ni om dessa trender? Och vad vill ni se mer av i framtiden inom ungdomslitteraturen?

Text: Amanda Beijbom

 

25 Feb

YA-bokens historia

Barn- och ungdomsböcker var en av få genrer vars försäljning ökade under förra året.  Och visst har ungdomsboken blivit något av ett fenomen under senare år? Allt fler vuxna läser böcker som ursprungligen kategoriserats som ungdomslitteratur och några av de största bioframgångarna är ungdomsboksadaptioner. Det är tydligt att ungdomsboken vinner mark och att den har utvecklats. Men hur började den här framgångssagan egentligen? Epic Reads berättar:

Once upon a time, there was only adult books, and that sucked. But then, in the 1940s and 50s, Nancy Drew and The Hardy Boys helped paved the way for modern YA which began to blossom in the 1960s.
– Epic Reads

Hur allt började

Många av de böcker som vi i dag klassar som ungdomsböcker var initialt skrivna för vuxna. En av de första böcker som gavs ut under etiketten young adult i USA var The Outsiders.

1970-talet

Ungdomslitteraturen blomstrade under 70-talet. Allt fler realistiska och kontroversiella ungdomsböcker, med teman som döden, sex och missbruk gavs ut under den här tiden.

Exempel på 70-talsböcker (obs att utgivningsåret gäller den engelska utgåvan):
Go Ask Alice av Beatrice Sparks (1971)
Forever av Judy Blume (1975)
I Know What You Did Last Summer av Lois Duncan (1975)
Flowers in the Attic av V.C. Andrews (1979)

1980-talet

Under 80-talet fortsatte ungdomsboksgenren att växa i och med att fler författare valde att skriva för ungdomar. Variationen i tematik och genrer kom också att breddas ännu mer. Tvillingarna på Sweet Valley High-serien var de första ungdomsböckerna som hamnade på New York Times bästsäljarlista.

Exempel på 80-talsböcker:
Jacob Have I Loved av Katherine Paterson (1980)
Fallen Angels av Walter Dean Myers (1983)
Sweet Valley High av Francine Pascal (1983)
The Baby-Sitters Club av Ann M. Martin (1986)

(Alltså, omslagen! Åh, 80-talet, vi älskar dig.)

1990-talet

I början av 90-talet minskade utgivningen av ungdomsböcker i USA och det var inte förrän i slutet av årtiondet som den tog fart igen.

Exempel på 90-talsböcker:
The Vampire Diaries: The Awakening av L.J. Smith (1991)
Goosebumps av R.L. Stine (1992)
The Giver av Lois Lowry (1993)
Someone Like You av Sarah Dessen (1998)
The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky (1999)
Speak av Laurie Halse Anderson (1999)

2000-talet

Prestigefyllda litterära priser för YA-böcker infördes (äntligen! In i finrummen med er!), som till exempel Printz Award, Edwards Award och Alex Awards. Twilight och Hunger Games gjorde succé och fängslade en hel värld. Harry Potter-böckerna likaså, men faktum är att HP från början gavs ut för barn i mellanåldern, och inte för ungdomar.

Exempel på 00-böcker:
The Book Thief av Markus Zusak (2005)
Twilight av Stephenie Meyer (2005)
Looking for Alaska av John Green (2005)
The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian by Sherman Alexie (2007)
The Hunger Games av Suzanne Collins (2008)
The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E. Lockhart (2008)

Och nu då?

I dag representerar ungdomsboken ett brett spann av genrer. I John Greens fotspår kan vi se att den nutidsrealistiska berättelsen fortsätter att vinna mark, och i efterdyningarna av Hunger Games & Co är dystopier, liksom urban fantasy, fortfarande populära. I år tycks nära-förestående-undergångsskildringar vara ett tema på frammarsch (se till exempel We All Looked Up nedan) liksom böcker om självmord.

Where will YA go from here? Who knows! But we can’t wait to find out.
– Epic Reads

Inte vi heller!

18 Jul

En liten enkät om ungdomsböcker

lavendelmacaron

Förra veckan nämnde jag i ett inlägg att 55 % av alla ungdomsböcker som säljs i USA köps av läsare över 18 år, och framförallt för eget bruk. Det får mig förstås att undra hur siffrorna ser ut i Sverige.

Så jag gjorde en liten enkät. Läser du ungdomsböcker? Ja? Nej? Oavsett svar blir vi solskensglada om ni vill gå in och svara på frågorna här. Enkäten består endast av 10 frågor och tar inte lång tid att fylla i. Vad är det egentligen som gör ungdomsböcker så speciella? Och vilka är vi som läser dem?

Soliga hälsningar,
Sofia

09 Jul

Hur YA tar över världen, ett steg i taget

Emily Lockhart_Photo credit www.heatherweston.comNär Forbes listar årets The World’s Most Powerful Celebrity 100 List hittar vi Beyoncé på guldplats. Andra kända ansikten på topplaceringar är Dr Dre, Oprah Winfrey och Ellen DeGeneres.

Och ungdomsboksförfattarna då? Jodå, nya namn på listan är John Green, som fått ett enormt uppsving, både ekonomiskt och popularitetsmässigt med The Fault in Our Stars, och blott 25-åriga Veronica Roth med sin Divergent-trilogi. Tillsammans sålde de 8,5 miljoner böcker under 2013.

Ungdomsboken som kategori är tveklöst på frammarsch. Enligt en studie från förra året läste 75 % av amerikanerna i åldern 16–29 åtminstone en fysisk bok under året, och 65 % hade lånekort på biblioteket. Men ungdomslitteraturens växande popularitet, liksom försäljningsframgång, handlar framförallt om att det inte bara är unga vuxna som läser dessa böcker.

Nej, snarare är det så att 55 % av alla ungdomsböcker köps av läsare över 18 år. I USA visar en undersökning att 30–44-åringar står för 28 % av all ungdomsboksförsäljning, och att böckerna i första hand är köpta för eget bruk.

Vem blir då nästa inflytelserika ungdomsboksförfattare att hamna på denna åtråvärda topp 100-lista? Forbes gissar på E. Lockhart.

(Det gör vi med!)

Celebrity 100 är en årlig lista som har utsetts av Forbes sedan 1999. Tanken är att lista årets hundra mest inflytelserika kändisar, sett till inkomst, sökträffar på internet, fanskara och pressklipp.

02 Jul

Fint om ungdomslitteraturen

bildSkrev jag inte för ett tag sedan här på bloggen att ungdomsboken står starkt och stadigt och inte behöver en massa försvarstal? Ändå kan jag inte hjälpa att känna ”Ha! In your face!” gentemot YA-motståndarna, så fort någon skriver något smart och bra (och försvarande) om ungdomslitteraturen.  Exakt så kände jag alltså när jag läste följande citat i USA Today:

 

You read Young Adult fiction … go on, admit it. There’s nothing wrong with it and in fact you should be proud to admit that you do. YA fiction is not just for teenagers with angst but for everybody who enjoys a good story that happens to follow a teen hero or heroine. Many bestsellers are YA novels and in fact the current No. 1-selling book on Amazon is John Green’s The Fault in Our Stars. (Go Nerdfighters!)

Huvudet på spiken och allt sånt där. (Och ha!)

 

11 Jun

I ungdomsbokens ringhörna

Du som har hittat hit, till vårt nystartade förlag Lavender Lits hemsida, har förmodligen upptäckt att vi har ett visst fokus på crossoverböcker. Den här kategorin av böcker skulle nästan precis lika gärna kunna kallas  ungdoms eller unga vuxna – och nu börjar det bli förvirrande, för vad är egentligen skillnaden mellan dessa tre? Jag tycker mig se att följande uppdelning har smugit sig fram under senare år:

  • Ungdomsbok: Ofta ett samlingsnamn för böcker för unga, men kanske främst böcker upp till 15 år (från ca 12).
  • Unga vuxna: Från ca 15 år och uppåt.
  • Crossover: Böcker vars huvudsakliga målgrupp är unga, men som lika gärna kan läsas av vuxna.

Okej, fint så. Men vad ska då böckerna innehålla för att anses tillhöra ovanstående kategorier? Punkt nummer ett brukar vara en ung huvudkaraktär. Men hallå, säger du, det finns ju jättemånga vuxenromaner vars handling kretsar kring unga personer, både barn och tonåringar!? Sant, jag tänker själv på fantastiska No och jag (Sekwa förlag), om 13-åriga Lou, och Extremt högt och otroligt nära (Norstedts), om 9-åriga Oskar, två böcker som (vanligtvis) placeras i vuxenhyllan.

När blir en bok en ungdomsbok och när blir den en vuxenbok? Var går gränsen? Är det när den skildrar den första, himlastormande kärleken? Det görs t ex på ett alldeles fantastiskt vis i Katarina Sandbergs debut-, tillika unga vuxna-roman,  Vi är inte sådana som i slutet får varandra (Gilla Böcker). Men kärleken är ju ett viktigt inslag även i vuxenromanen No och jag! Knepigt det här. Eller …?

Anledningen till det här inlägget är att ungdomsboken är blåsväder igen (märk att jag nu kommer att kalla den ungdoms-, kort och gott). Den här gången i USA, där Ruth Graham har skrivit ett inlägg i Slate med rubriken ”Against YA” (YA = Young Adult), och hon menar att: ”Yes, adults should be embarrassed to read young adult books.” Hon är framförallt av åsikten att det är pinsamt att vuxna läser böcker avsedda för barn, och att vuxna kommer att gå miste om stor och bra litteratur (vuxenlitteratur, alltså) om de fortsätter att läsa ungdomsböcker. Hon anser att ungdomsböcker inte kan vara komplexa, och att de konstant slutar på det sätt ungdomarna vill att de ska sluta (och som vuxna borde anse alltför simpelt). De känslor och moraliska frågor som behandlas i vuxenlitteraturen (den stora litteraturen, ni minns) saknas helt i ungdomslitteraturen, enligt den goda Ruth Graham.

Grahams inlägg resulterade förstås i en storm av protester från den anglosaxiska bokvärldens kritiker och författare. Läs exempelvis Bookish inlägg här och och inlägget från Atlantic här. Washington Post sammanfattar det hela på ett utmärkt sätt:

Why pit one against the other? Put “Romeo and Juliet” back in YA where it belongs. Sell “Julius Caesar” and “The Fault in Our Stars” as a companion set. Open the borders in the bookstores and let the books speak for themselves. Or, at any rate, let their covers speak. We have to judge them somehow. Just read all you can.

Jag älskar att ungdoms-, unga vuxna- och crossoverböcker (vad du än vill kalla dem) har en sådan lojal och stark fanskara, och starkast hörs förstås rösterna som tillhör oss som inte längre kan kallas ungdomar, men som ändå läser och avgudar den här typen av böcker. Och det är därför jag personligen, och Lavender Lit med mig, väljer att benämna kategorin crossover. För att så väldigt många böcker kan anses falla under den kategorin och för att den är ägnad alla som överhuvudtaget kallar sig läsare. Böcker med ett starkt innehåll, oavsett genre, böcker som vill något, om det så är att roa eller förmedla ett tänkvärt budskap, böcker som får oss att svepas med och som får oss att sträckläsa, trots att klockan är två på natten och vi bara måste sova. Låter det inte som bra böcker, punkt?

Avslutningsvis: Även i Sverige har vår (vi vuxnas) kärlek till ungdomsböcker bevisats gång på gång. Jag tänker t ex på den gången, för ett par år sedan, då kritikern Jens Liljestrand skrev följande om Sara Kadefors nya vuxenroman: ”Med sina många välskrivna och medryckande partier känns detta snarare som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur.”

För att ungdomsromanen är lite sämre, lite lägre stående än den STORA vuxenromanen? Responsen lät inte vänta på sig, och snart skrevs försvarande inlägg på bloggar och dagstidningarnas debattsidor. Några exempel är Johanna Thydell i DN, Johanna Ögren på Bokhora, Johanna Lindbäck på densamma, Lisa Bjärbo på Onekligen och mitt eget.

Som jag nämnde tillkom alltså det här inlägget som en reaktion på Ruth Grahams ”Against YA”-inlägg, som ett (ytterligare) försvarstal till ungdomsbokens litterära kvalitet. Men behövs det egentligen? Står inte ungdomsboken ganska stadigt – och är synnerligen älskad av så väldigt många läsare? Jo. Jag tror bestämt det.

En bra bok är en bra bok, i vilket åldersfack och vilken kategori vi än väljer att placera den.

***