26 Aug

Vad YA, feelgood och deckare har gemensamt

IMG_1437Går man in i en stor bokhandel som Barnes & Noble här i USA hittar man långa hyllrader med young adult-böcker samt en massa bord där dessa böcker puffas för med skyltar i stil med ”Mind-Blowing Stories with Sharp Twists (You’ll Want to Talk About These Books with Everyone You Know)” och ”20 Books We Read After Paper Towns”. Böckerna finns i mängder av olika genrer: realism, romantik, sci-fi, fantasy, spänning osv.

Vi känner alla till The Hunger Games, If I Stay, Divergent och John Greens böcker. Samtliga har filmatiserats och blivit blockbusters, men bakom filmen finns också en bästsäljande bok – och gemensamt för dessa är att de kategoriseras som YA-böcker (eller ännu hellre crossoverböcker: böcker som till stor del läses av både unga och vuxna). År 2012 gjordes en undersökning i USA som visade att hela 55 procent av de som köpte YA-böcker var över 18 år, och merparten uppgav att de köpte dem för eget bruk.

I Sverige har vi inte kommit lika långt, men jag hävdar att vi är på god väg. Utan att likställa dem ur ett genreperspektiv (inom YA förekommer som bekant alla typer av genrer), vill jag ändå påstå att det finns likheter mellan deckare, chicklit, feelgood och YA. I samtliga fyra genrer/kategorier bjuds du på en läsupplevelse som är lättillgänglig, fängslande och underhållande. Det rör sig om böcker som snabbt suger in dig och som får dig att känna saker. Här finns i regel inga långa, urtrista (och suck så onödiga) passager, utan snarare ett driv som får dig att vilja läsa vidare. En bra chicklit- och/eller feelgoodbok (för vuxna) kan vara nog så välskriven. En bra YA i modern tid är alltid välskriven. Dagens YA tänjer gränser, utmanar och experimenterar – men är fortfarande relativt lätt för läsaren att ta till sig, precis som chicklit, feelgood och deckare.

IMG_1438Anledningen till att jag väljer att skriva YA i stället för ungdomslitteratur beror helt enkelt på att ”ungdoms” kan innefatta ett så brett åldersspann. Och det jag beskriver här är inte böcker för 12-åringar, utan snarare böcker som lämpligast kan kategoriseras som 15+ (eller böcker för unga vuxna). Jag tror att den svenska benämningen ”ungdomsbok” fortfarande är avskräckande för många vuxna läsare. Vem vill gå in i bokhandeln och köpa en bok för ungdomar (när man i själva verket är 25, 35, 45 osv)? (Bättre då att uteslutande kalla dem crossoverböcker, kanske?)

För vad är egentligen en ungdomsbok? En bok som handlar om unga? Ja, vanligtvis. Men hur många ”vuxenböcker” har du inte läst där handlingen utgår ifrån en ung människas perspektiv? Årets Pulitzerprisvinnande roman, All the Light We Cannot See, handlar om unga personer. Och Pulizerpriset är ju ett himla prestigefullt och tjusigt pris, eller hur? Ingen skulle tolka den som en ungdomsbok. Fast jo, här i USA kan du hitta den både i vuxenhyllan och i YA-hyllan. Och det finns mängder av andra liknande exempel.

Vi har kategoriserat förstautgåvorna av E. Lockharts böcker som unga vuxna. Lotta Olsson skrev i DN att Kanske är det allt du behöver veta snarare är ”en vuxenroman som också går att läsa när man är yngre”, och jag har sett bloggare som i sina recensioner ifrågasatt varför böckerna är kategoriserade som ungdoms, när de passar minst lika bra för en vuxen målgrupp. Allt detta stämmer, men det är också det som gör Kanske och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks till utmärkta exempel på vad en crossoverbok är för något. Crossover-/unga vuxna-böcker handlar om unga personer (oftast i övre tonåren), de utgår från dessa individers känsloliv, och marknadsförs av förlaget som böcker för unga, men de håller samtidigt en sådan litterär kvalitet att de passar precis lika bra för vuxna att läsa.

IMG_0784Bortsett från att Kanske och Frankie på sitt originalspråk gavs ut som YA-böcker, och har alla de bästa egenskaper som jag tycker att en YA-/crossoverbok ska ha, finns det ytterligare en anledning till varför kategorivalet föll sig naturligt. I Sverige ges det ut stora mängder skönlitteratur för vuxna, både svenska original och översatta från diverse språk. Det ges ut betydligt färre unga vuxna-böcker. En bok som kategoriserats för unga vuxna kommer att köpas av ungdomar, föräldrar och andra vuxna, mor- och farföräldrar (osv), och de kommer att läsas av ungdomar liksom av vuxna (som har upptäckt och fängslats av det fantastiska utbud av bokpärlor i varierande genrer som finns inom unga vuxna-kategorin). Placerade i facket ”romaner för vuxna”, där det mer eller mindre bara finns plats för de största av de största storsäljarna, är risken stor att både Kanske och Frankie hade drunknat i mängden.

Men jag tror att YA-litteraturen har framtiden för sig. Allt fler kommer att upptäcka förtrollningen och charmen med dessa böcker – precis som de en gång gjorde med alla deckare-, feelgood- och chicklitböcker som kom att bli storsäljare.

//Sofia

03 Apr

Trender på Bologna Children’s Book Fair

?????????

I veckan gick Bologna Children’s Book Fair av stapeln. Mässan tillägnas, precis som namnet antyder, barn- och ungdomslitteratur, och fylls av internationella agenter, scouter och förläggare som köper och säljer rättigheter. Publishers Weekly skriver att ingen titel utnämndes till ”book of the fair”, vilket många agenter såg som något positivt. I stället kunde fler titlar få utrymme och uppmärksamhet. Det var också tydligt att många var på jakt efter ”nästa stora grej som inte är som allt annat”.

Överlag ser 2015 ut att bli ännu ett bra år för contemporary YA. Agenterna noterade att de internationella förlagen i hög utsträckning letade efter samtida ungdomsböcker som är lätta att sälja in – böcker som har något extra: en ”special hook”. En-i-mängden-böcker och historier som vi har sett ”förut”, som till exempel Sarah Dessen-kopior, är inte lika intressant i år. Andra ledord i förlagens jakt efter nya intressanta ungdomsböcker är hjärtskärande, humoristiska och romantiska. Först- och sistnämnda följer ganska tydligt John Green-succén, liksom Rainbow Rowells Eleanor & Park, och att hitta nästa stora författare som kan fylla deras skor var många förläggares intention och förhoppning. Vad vill ni ha mer av?

Om bara tio dagar är det dags för bokmässa igen, nämligen London Book Fair! Jag lovar att fota.

25 Feb

YA-bokens historia

Barn- och ungdomsböcker var en av få genrer vars försäljning ökade under förra året.  Och visst har ungdomsboken blivit något av ett fenomen under senare år? Allt fler vuxna läser böcker som ursprungligen kategoriserats som ungdomslitteratur och några av de största bioframgångarna är ungdomsboksadaptioner. Det är tydligt att ungdomsboken vinner mark och att den har utvecklats. Men hur började den här framgångssagan egentligen? Epic Reads berättar:

Once upon a time, there was only adult books, and that sucked. But then, in the 1940s and 50s, Nancy Drew and The Hardy Boys helped paved the way for modern YA which began to blossom in the 1960s.
– Epic Reads

Hur allt började

Många av de böcker som vi i dag klassar som ungdomsböcker var initialt skrivna för vuxna. En av de första böcker som gavs ut under etiketten young adult i USA var The Outsiders.

1970-talet

Ungdomslitteraturen blomstrade under 70-talet. Allt fler realistiska och kontroversiella ungdomsböcker, med teman som döden, sex och missbruk gavs ut under den här tiden.

Exempel på 70-talsböcker (obs att utgivningsåret gäller den engelska utgåvan):
Go Ask Alice av Beatrice Sparks (1971)
Forever av Judy Blume (1975)
I Know What You Did Last Summer av Lois Duncan (1975)
Flowers in the Attic av V.C. Andrews (1979)

1980-talet

Under 80-talet fortsatte ungdomsboksgenren att växa i och med att fler författare valde att skriva för ungdomar. Variationen i tematik och genrer kom också att breddas ännu mer. Tvillingarna på Sweet Valley High-serien var de första ungdomsböckerna som hamnade på New York Times bästsäljarlista.

Exempel på 80-talsböcker:
Jacob Have I Loved av Katherine Paterson (1980)
Fallen Angels av Walter Dean Myers (1983)
Sweet Valley High av Francine Pascal (1983)
The Baby-Sitters Club av Ann M. Martin (1986)

(Alltså, omslagen! Åh, 80-talet, vi älskar dig.)

1990-talet

I början av 90-talet minskade utgivningen av ungdomsböcker i USA och det var inte förrän i slutet av årtiondet som den tog fart igen.

Exempel på 90-talsböcker:
The Vampire Diaries: The Awakening av L.J. Smith (1991)
Goosebumps av R.L. Stine (1992)
The Giver av Lois Lowry (1993)
Someone Like You av Sarah Dessen (1998)
The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky (1999)
Speak av Laurie Halse Anderson (1999)

2000-talet

Prestigefyllda litterära priser för YA-böcker infördes (äntligen! In i finrummen med er!), som till exempel Printz Award, Edwards Award och Alex Awards. Twilight och Hunger Games gjorde succé och fängslade en hel värld. Harry Potter-böckerna likaså, men faktum är att HP från början gavs ut för barn i mellanåldern, och inte för ungdomar.

Exempel på 00-böcker:
The Book Thief av Markus Zusak (2005)
Twilight av Stephenie Meyer (2005)
Looking for Alaska av John Green (2005)
The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian by Sherman Alexie (2007)
The Hunger Games av Suzanne Collins (2008)
The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E. Lockhart (2008)

Och nu då?

I dag representerar ungdomsboken ett brett spann av genrer. I John Greens fotspår kan vi se att den nutidsrealistiska berättelsen fortsätter att vinna mark, och i efterdyningarna av Hunger Games & Co är dystopier, liksom urban fantasy, fortfarande populära. I år tycks nära-förestående-undergångsskildringar vara ett tema på frammarsch (se till exempel We All Looked Up nedan) liksom böcker om självmord.

Where will YA go from here? Who knows! But we can’t wait to find out.
– Epic Reads

Inte vi heller!

05 Dec

Vårutgivningen 2015

I dag dimper Svensk bokhandels vårkatalog, a k a bokbibeln, äntligen ner i prenumeranternas brevlådor! Och på Lavender Lit ser vi fram emot en fantastisk bokvår med två helt underbara titlar: en roman och en crossover-/unga vuxna-bok.

Vi är alla helt utom oss
Karen Joy Fowler

Originaltitel: We Are All Completely Beside Ourselves
Översättning: Cecilia Falk
Omslag: Sanna Sporrong Form

Utkommer: April
Roman

Finalist i det prestigefyllda Man Booker Prize 2014

Som barn pratade Rosemary oavbrutet. Så mycket att hennes föräldrar bad henne börja i historiens mitt varje gång hon ville berätta något. Nu har Rosemary börjat på universitetet och hon pratar inte längre oavbrutet. Minst av allt pratar hon om sin familj.

Hon växte upp med två syskon: Lowell och Fern. Båda djupt älskade och båda numera försvunna ur hennes liv. Någonting hände, något så hemskt att det lämnade familjen i spillror. Ferns öde hade ingen av dem kunnat föreställa sig.

Vinnare av PEN/Faulkner Award for Fiction.
Vinnare av California Book Award’s Gold Medal.
Vinnare av Nebula Award.
Vinnare av ELLE Magazine’s Reader’s Prize.
En New York Times-bästsäljare.
Rättigheterna till en mini-TV-serie har köpts av
teamet bakom ”Vänner” och ”Homeland”.

en tänkebok, en bok som inte lämnar sin läsare oberörd, en bok att rekommendera helt enkelt.
– Fiktiviteter

En fantastisk roman
– Kirkus (starred review)

en roman så läsvärd, kraftfull och smart, att den förtjänar all uppmärksamhet den kan få.
– New York Times

Frankie Landau-Banks_omslag_planoDen ökända historien om Frankie Landau-Banks 
E. Lockhart

Originaltitel: The Disreputable History of Frankie Landau-Banks
Översättning: Carina Jansson
Omslag: Sanna Sporrong Form

Utkommer: Maj
Crossover

En smart och fängslande bok från National Book Award-finalisten E. Lockhart, som även skrivit kritikerrosade Kanske är det allt du behöver veta!

Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston.

I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap, ett sällskap där bara killar är välkomna.

Frankie vägrar låta sig nedvärderas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är smartare än killarna.

Det är superbra hur feminismvinkeln bara smygs in utan att det blir en roman med en Agenda först och främst. Det är fortfarande en jättebra historia om kärlek och kompisar, och den är berättad med mycket humor. […] för det smarta och roliga, läs Frankie Landau!
– Johanna Lindbäck, Bokhora

[Frankie] är den ultimata feministiska förebilden för tonåringar
– School Library Journal (starred reviews)

Lockhart har i Frankie skapat en unik, oförglömlig karaktär.
– Booklist (starred review)

Det här är två böcker som verkligen bosätter sig i läsarens hjärta. De är tänkvärda, fina och väldigt, väldigt speciella. Vi hoppas att ni ska tycka lika mycket om dem som vi gör!

02 Jul

Fint om ungdomslitteraturen

bildSkrev jag inte för ett tag sedan här på bloggen att ungdomsboken står starkt och stadigt och inte behöver en massa försvarstal? Ändå kan jag inte hjälpa att känna ”Ha! In your face!” gentemot YA-motståndarna, så fort någon skriver något smart och bra (och försvarande) om ungdomslitteraturen.  Exakt så kände jag alltså när jag läste följande citat i USA Today:

 

You read Young Adult fiction … go on, admit it. There’s nothing wrong with it and in fact you should be proud to admit that you do. YA fiction is not just for teenagers with angst but for everybody who enjoys a good story that happens to follow a teen hero or heroine. Many bestsellers are YA novels and in fact the current No. 1-selling book on Amazon is John Green’s The Fault in Our Stars. (Go Nerdfighters!)

Huvudet på spiken och allt sånt där. (Och ha!)

 

11 Jun

I ungdomsbokens ringhörna

Du som har hittat hit, till vårt nystartade förlag Lavender Lits hemsida, har förmodligen upptäckt att vi har ett visst fokus på crossoverböcker. Den här kategorin av böcker skulle nästan precis lika gärna kunna kallas  ungdoms eller unga vuxna – och nu börjar det bli förvirrande, för vad är egentligen skillnaden mellan dessa tre? Jag tycker mig se att följande uppdelning har smugit sig fram under senare år:

  • Ungdomsbok: Ofta ett samlingsnamn för böcker för unga, men kanske främst böcker upp till 15 år (från ca 12).
  • Unga vuxna: Från ca 15 år och uppåt.
  • Crossover: Böcker vars huvudsakliga målgrupp är unga, men som lika gärna kan läsas av vuxna.

Okej, fint så. Men vad ska då böckerna innehålla för att anses tillhöra ovanstående kategorier? Punkt nummer ett brukar vara en ung huvudkaraktär. Men hallå, säger du, det finns ju jättemånga vuxenromaner vars handling kretsar kring unga personer, både barn och tonåringar!? Sant, jag tänker själv på fantastiska No och jag (Sekwa förlag), om 13-åriga Lou, och Extremt högt och otroligt nära (Norstedts), om 9-åriga Oskar, två böcker som (vanligtvis) placeras i vuxenhyllan.

När blir en bok en ungdomsbok och när blir den en vuxenbok? Var går gränsen? Är det när den skildrar den första, himlastormande kärleken? Det görs t ex på ett alldeles fantastiskt vis i Katarina Sandbergs debut-, tillika unga vuxna-roman,  Vi är inte sådana som i slutet får varandra (Gilla Böcker). Men kärleken är ju ett viktigt inslag även i vuxenromanen No och jag! Knepigt det här. Eller …?

Anledningen till det här inlägget är att ungdomsboken är blåsväder igen (märk att jag nu kommer att kalla den ungdoms-, kort och gott). Den här gången i USA, där Ruth Graham har skrivit ett inlägg i Slate med rubriken ”Against YA” (YA = Young Adult), och hon menar att: ”Yes, adults should be embarrassed to read young adult books.” Hon är framförallt av åsikten att det är pinsamt att vuxna läser böcker avsedda för barn, och att vuxna kommer att gå miste om stor och bra litteratur (vuxenlitteratur, alltså) om de fortsätter att läsa ungdomsböcker. Hon anser att ungdomsböcker inte kan vara komplexa, och att de konstant slutar på det sätt ungdomarna vill att de ska sluta (och som vuxna borde anse alltför simpelt). De känslor och moraliska frågor som behandlas i vuxenlitteraturen (den stora litteraturen, ni minns) saknas helt i ungdomslitteraturen, enligt den goda Ruth Graham.

Grahams inlägg resulterade förstås i en storm av protester från den anglosaxiska bokvärldens kritiker och författare. Läs exempelvis Bookish inlägg här och och inlägget från Atlantic här. Washington Post sammanfattar det hela på ett utmärkt sätt:

Why pit one against the other? Put “Romeo and Juliet” back in YA where it belongs. Sell “Julius Caesar” and “The Fault in Our Stars” as a companion set. Open the borders in the bookstores and let the books speak for themselves. Or, at any rate, let their covers speak. We have to judge them somehow. Just read all you can.

Jag älskar att ungdoms-, unga vuxna- och crossoverböcker (vad du än vill kalla dem) har en sådan lojal och stark fanskara, och starkast hörs förstås rösterna som tillhör oss som inte längre kan kallas ungdomar, men som ändå läser och avgudar den här typen av böcker. Och det är därför jag personligen, och Lavender Lit med mig, väljer att benämna kategorin crossover. För att så väldigt många böcker kan anses falla under den kategorin och för att den är ägnad alla som överhuvudtaget kallar sig läsare. Böcker med ett starkt innehåll, oavsett genre, böcker som vill något, om det så är att roa eller förmedla ett tänkvärt budskap, böcker som får oss att svepas med och som får oss att sträckläsa, trots att klockan är två på natten och vi bara måste sova. Låter det inte som bra böcker, punkt?

Avslutningsvis: Även i Sverige har vår (vi vuxnas) kärlek till ungdomsböcker bevisats gång på gång. Jag tänker t ex på den gången, för ett par år sedan, då kritikern Jens Liljestrand skrev följande om Sara Kadefors nya vuxenroman: ”Med sina många välskrivna och medryckande partier känns detta snarare som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur.”

För att ungdomsromanen är lite sämre, lite lägre stående än den STORA vuxenromanen? Responsen lät inte vänta på sig, och snart skrevs försvarande inlägg på bloggar och dagstidningarnas debattsidor. Några exempel är Johanna Thydell i DN, Johanna Ögren på Bokhora, Johanna Lindbäck på densamma, Lisa Bjärbo på Onekligen och mitt eget.

Som jag nämnde tillkom alltså det här inlägget som en reaktion på Ruth Grahams ”Against YA”-inlägg, som ett (ytterligare) försvarstal till ungdomsbokens litterära kvalitet. Men behövs det egentligen? Står inte ungdomsboken ganska stadigt – och är synnerligen älskad av så väldigt många läsare? Jo. Jag tror bestämt det.

En bra bok är en bra bok, i vilket åldersfack och vilken kategori vi än väljer att placera den.

***