26 Aug

Vad YA, feelgood och deckare har gemensamt

IMG_1437Går man in i en stor bokhandel som Barnes & Noble här i USA hittar man långa hyllrader med young adult-böcker samt en massa bord där dessa böcker puffas för med skyltar i stil med ”Mind-Blowing Stories with Sharp Twists (You’ll Want to Talk About These Books with Everyone You Know)” och ”20 Books We Read After Paper Towns”. Böckerna finns i mängder av olika genrer: realism, romantik, sci-fi, fantasy, spänning osv.

Vi känner alla till The Hunger Games, If I Stay, Divergent och John Greens böcker. Samtliga har filmatiserats och blivit blockbusters, men bakom filmen finns också en bästsäljande bok – och gemensamt för dessa är att de kategoriseras som YA-böcker (eller ännu hellre crossoverböcker: böcker som till stor del läses av både unga och vuxna). År 2012 gjordes en undersökning i USA som visade att hela 55 procent av de som köpte YA-böcker var över 18 år, och merparten uppgav att de köpte dem för eget bruk.

I Sverige har vi inte kommit lika långt, men jag hävdar att vi är på god väg. Utan att likställa dem ur ett genreperspektiv (inom YA förekommer som bekant alla typer av genrer), vill jag ändå påstå att det finns likheter mellan deckare, chicklit, feelgood och YA. I samtliga fyra genrer/kategorier bjuds du på en läsupplevelse som är lättillgänglig, fängslande och underhållande. Det rör sig om böcker som snabbt suger in dig och som får dig att känna saker. Här finns i regel inga långa, urtrista (och suck så onödiga) passager, utan snarare ett driv som får dig att vilja läsa vidare. En bra chicklit- och/eller feelgoodbok (för vuxna) kan vara nog så välskriven. En bra YA i modern tid är alltid välskriven. Dagens YA tänjer gränser, utmanar och experimenterar – men är fortfarande relativt lätt för läsaren att ta till sig, precis som chicklit, feelgood och deckare.

IMG_1438Anledningen till att jag väljer att skriva YA i stället för ungdomslitteratur beror helt enkelt på att ”ungdoms” kan innefatta ett så brett åldersspann. Och det jag beskriver här är inte böcker för 12-åringar, utan snarare böcker som lämpligast kan kategoriseras som 15+ (eller böcker för unga vuxna). Jag tror att den svenska benämningen ”ungdomsbok” fortfarande är avskräckande för många vuxna läsare. Vem vill gå in i bokhandeln och köpa en bok för ungdomar (när man i själva verket är 25, 35, 45 osv)? (Bättre då att uteslutande kalla dem crossoverböcker, kanske?)

För vad är egentligen en ungdomsbok? En bok som handlar om unga? Ja, vanligtvis. Men hur många ”vuxenböcker” har du inte läst där handlingen utgår ifrån en ung människas perspektiv? Årets Pulitzerprisvinnande roman, All the Light We Cannot See, handlar om unga personer. Och Pulizerpriset är ju ett himla prestigefullt och tjusigt pris, eller hur? Ingen skulle tolka den som en ungdomsbok. Fast jo, här i USA kan du hitta den både i vuxenhyllan och i YA-hyllan. Och det finns mängder av andra liknande exempel.

Vi har kategoriserat förstautgåvorna av E. Lockharts böcker som unga vuxna. Lotta Olsson skrev i DN att Kanske är det allt du behöver veta snarare är ”en vuxenroman som också går att läsa när man är yngre”, och jag har sett bloggare som i sina recensioner ifrågasatt varför böckerna är kategoriserade som ungdoms, när de passar minst lika bra för en vuxen målgrupp. Allt detta stämmer, men det är också det som gör Kanske och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks till utmärkta exempel på vad en crossoverbok är för något. Crossover-/unga vuxna-böcker handlar om unga personer (oftast i övre tonåren), de utgår från dessa individers känsloliv, och marknadsförs av förlaget som böcker för unga, men de håller samtidigt en sådan litterär kvalitet att de passar precis lika bra för vuxna att läsa.

IMG_0784Bortsett från att Kanske och Frankie på sitt originalspråk gavs ut som YA-böcker, och har alla de bästa egenskaper som jag tycker att en YA-/crossoverbok ska ha, finns det ytterligare en anledning till varför kategorivalet föll sig naturligt. I Sverige ges det ut stora mängder skönlitteratur för vuxna, både svenska original och översatta från diverse språk. Det ges ut betydligt färre unga vuxna-böcker. En bok som kategoriserats för unga vuxna kommer att köpas av ungdomar, föräldrar och andra vuxna, mor- och farföräldrar (osv), och de kommer att läsas av ungdomar liksom av vuxna (som har upptäckt och fängslats av det fantastiska utbud av bokpärlor i varierande genrer som finns inom unga vuxna-kategorin). Placerade i facket ”romaner för vuxna”, där det mer eller mindre bara finns plats för de största av de största storsäljarna, är risken stor att både Kanske och Frankie hade drunknat i mängden.

Men jag tror att YA-litteraturen har framtiden för sig. Allt fler kommer att upptäcka förtrollningen och charmen med dessa böcker – precis som de en gång gjorde med alla deckare-, feelgood- och chicklitböcker som kom att bli storsäljare.

//Sofia