26 Aug

Vad YA, feelgood och deckare har gemensamt

IMG_1437Går man in i en stor bokhandel som Barnes & Noble här i USA hittar man långa hyllrader med young adult-böcker samt en massa bord där dessa böcker puffas för med skyltar i stil med ”Mind-Blowing Stories with Sharp Twists (You’ll Want to Talk About These Books with Everyone You Know)” och ”20 Books We Read After Paper Towns”. Böckerna finns i mängder av olika genrer: realism, romantik, sci-fi, fantasy, spänning osv.

Vi känner alla till The Hunger Games, If I Stay, Divergent och John Greens böcker. Samtliga har filmatiserats och blivit blockbusters, men bakom filmen finns också en bästsäljande bok – och gemensamt för dessa är att de kategoriseras som YA-böcker (eller ännu hellre crossoverböcker: böcker som till stor del läses av både unga och vuxna). År 2012 gjordes en undersökning i USA som visade att hela 55 procent av de som köpte YA-böcker var över 18 år, och merparten uppgav att de köpte dem för eget bruk.

I Sverige har vi inte kommit lika långt, men jag hävdar att vi är på god väg. Utan att likställa dem ur ett genreperspektiv (inom YA förekommer som bekant alla typer av genrer), vill jag ändå påstå att det finns likheter mellan deckare, chicklit, feelgood och YA. I samtliga fyra genrer/kategorier bjuds du på en läsupplevelse som är lättillgänglig, fängslande och underhållande. Det rör sig om böcker som snabbt suger in dig och som får dig att känna saker. Här finns i regel inga långa, urtrista (och suck så onödiga) passager, utan snarare ett driv som får dig att vilja läsa vidare. En bra chicklit- och/eller feelgoodbok (för vuxna) kan vara nog så välskriven. En bra YA i modern tid är alltid välskriven. Dagens YA tänjer gränser, utmanar och experimenterar – men är fortfarande relativt lätt för läsaren att ta till sig, precis som chicklit, feelgood och deckare.

IMG_1438Anledningen till att jag väljer att skriva YA i stället för ungdomslitteratur beror helt enkelt på att ”ungdoms” kan innefatta ett så brett åldersspann. Och det jag beskriver här är inte böcker för 12-åringar, utan snarare böcker som lämpligast kan kategoriseras som 15+ (eller böcker för unga vuxna). Jag tror att den svenska benämningen ”ungdomsbok” fortfarande är avskräckande för många vuxna läsare. Vem vill gå in i bokhandeln och köpa en bok för ungdomar (när man i själva verket är 25, 35, 45 osv)? (Bättre då att uteslutande kalla dem crossoverböcker, kanske?)

För vad är egentligen en ungdomsbok? En bok som handlar om unga? Ja, vanligtvis. Men hur många ”vuxenböcker” har du inte läst där handlingen utgår ifrån en ung människas perspektiv? Årets Pulitzerprisvinnande roman, All the Light We Cannot See, handlar om unga personer. Och Pulizerpriset är ju ett himla prestigefullt och tjusigt pris, eller hur? Ingen skulle tolka den som en ungdomsbok. Fast jo, här i USA kan du hitta den både i vuxenhyllan och i YA-hyllan. Och det finns mängder av andra liknande exempel.

Vi har kategoriserat förstautgåvorna av E. Lockharts böcker som unga vuxna. Lotta Olsson skrev i DN att Kanske är det allt du behöver veta snarare är ”en vuxenroman som också går att läsa när man är yngre”, och jag har sett bloggare som i sina recensioner ifrågasatt varför böckerna är kategoriserade som ungdoms, när de passar minst lika bra för en vuxen målgrupp. Allt detta stämmer, men det är också det som gör Kanske och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks till utmärkta exempel på vad en crossoverbok är för något. Crossover-/unga vuxna-böcker handlar om unga personer (oftast i övre tonåren), de utgår från dessa individers känsloliv, och marknadsförs av förlaget som böcker för unga, men de håller samtidigt en sådan litterär kvalitet att de passar precis lika bra för vuxna att läsa.

IMG_0784Bortsett från att Kanske och Frankie på sitt originalspråk gavs ut som YA-böcker, och har alla de bästa egenskaper som jag tycker att en YA-/crossoverbok ska ha, finns det ytterligare en anledning till varför kategorivalet föll sig naturligt. I Sverige ges det ut stora mängder skönlitteratur för vuxna, både svenska original och översatta från diverse språk. Det ges ut betydligt färre unga vuxna-böcker. En bok som kategoriserats för unga vuxna kommer att köpas av ungdomar, föräldrar och andra vuxna, mor- och farföräldrar (osv), och de kommer att läsas av ungdomar liksom av vuxna (som har upptäckt och fängslats av det fantastiska utbud av bokpärlor i varierande genrer som finns inom unga vuxna-kategorin). Placerade i facket ”romaner för vuxna”, där det mer eller mindre bara finns plats för de största av de största storsäljarna, är risken stor att både Kanske och Frankie hade drunknat i mängden.

Men jag tror att YA-litteraturen har framtiden för sig. Allt fler kommer att upptäcka förtrollningen och charmen med dessa böcker – precis som de en gång gjorde med alla deckare-, feelgood- och chicklitböcker som kom att bli storsäljare.

//Sofia

18 Aug

Jakten på det DÄR manuset

IMG_0958”Hej! Se nedanstående beskrivning. Låter som en intressant debut. Vill ni läsa manus?”

Ungefär så kan ett mejl från en litterär agent se ut. Jag läser den bifogade beskrivningen av manuset – det är en amerikansk YA-bok, planerad att ges ut i USA 2017. Rättigheterna har redan sålts till en handfull länder – Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Norge … ”Eleanor & Park meets We Were Liars” står det i pitchen från den amerikanska agenten. Låter ju synnerligen intressant. Jag börjar läsa. På sida 20 har jag ännu inte fallit pladask, men är villig att ge det en chans. På sida 100 (av 350) vill jag fortfarande läsa vidare, men … Sida 220: Känslan från sida 100 håller i sig. Sida 300: Snabbläser de sista 50 för att få veta hur det slutar samtidigt som viss stress och frustration gnager i mig. Ännu ett manus som inte håller måttet, bra-men-inte-fantastiskt. Igen. Åååh.

Att leta manus är bland det roligaste med mitt jobb. Faktum är att letandet ofta är roligare än själva läsandet – för precis som i exemplet ovan så är de flesta manus besvikelser. Inte för att manusen jag läser är dåliga, absolut inte, men det är sällan jag läser ett manus som ger mig en sådan WOW-upplevelse att jag bara måste ge ut det. (Det har hittills skett fem gånger: 1. Kanske är det allt du behöver veta, 2. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, 3. Vi är alla helt utom oss, 4. Skärvor av minnen och 5. Manuset jag teasade om i förra blogginlägget.)

IMG_0907I jakten på det där manuset försöker jag hålla mig extremt uppdaterad om vilka nya titlar agenterna pushar mest för, vilka rättighetsaffärer det snackas om, vilka smarta pr-kampanjer de utländska förlagen tänker dra igång kring sina titlar och vilka böcker förhandsläsarna hyllar mest. Jag läser bokbloggar, hänger på Goodreads, skummar bokforum och brittiska och amerikanska onlinetidningar som har med förlag och böcker att göra, och jag prenumererar på mängder av nyhetsbrev. Så fort jag ramlar över något som verkar intressant kontaktar jag agenten och kollar om de svenska rättigheterna är fria. Och manushögen växer och växer … När, åh när, ska jag hinna läsa alla dessa manus som jag plockar hem? Många har jag bara läst ett femtiotal sidor i, för även om man kan missa bra böcker genom att inte läsa hela (Jellicoe Road är ett bra exempel), anser jag att om jag inte blivit fängslad av något redan inledningsvis (språket, handlingen, karaktärerna eller liknande) är det ändå ingen bok jag i slutändan kommer att vilja ge ut. Det måste finnas något extra, och om det gör det brukar det märkas rätt omgående. När jag för första gången läste We Were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) vände jag mig till min kollega Kajsa och sa: ”Du, den här verkar ASBRA!” Då hade jag läst en sida.

Ibland bara vet man. Och ibland gör man det inte. Jag kommer säkerligen gå miste om många fantastiska (storsäljande) titlar i framtiden – för att jag varit för sen på bollen, inte fattat ”grejen” eller, hehe, inte läst mer än femtio sidor av boken i fråga. Men jag fortsätter att leta, och jag fortsätter att ge ut böcker som redan på första sidan ”har något” och jag håller tummarna för att ni vill läsa dem.

//Sofia, läsande förläggare i New York

05 Maj

Ny bok av författaren till förra årets stora snackis

Frankie_3DI maj ger Lavender Lit ut Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, skriven av E. Lockhart som förra året hyllades enormt för succéboken Kanske är det allt du behöver veta (We Were Liars). 

Boken om Frankie Landau-Banks har tilldelats Printz Honor och Cybils Award för bästa ungdomsbok samt varit finalist i National Book Award.

En smart och humoristisk bok med feministiska förtecken.
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks utsågs även till en av årets bästa böcker av bland annat New York TimesPublishers Weekly och School Library JournalLockharts senaste bok, Kanske är det allt du behöver veta, var en av 2014 års mest uppmärksammade och prisbelönta böcker. Bland annat vann den Goodreads Choice Awards med 34 000 röster.


Handling:
Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston. I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap – ett sällskap där bara killar är välkomna.

Frankie vägrar låta sig nedvärderas eller uteslutas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är smartare än killarna.

***

Emily Lockhart_Photo credit www.heatherweston.comE. Lockhart föddes 1967 i New York City. Hon har en doktorsexamen i litteraturvetenskap och drömde en gång i tiden om att bli skådespelare. Tjugotvå år gammal började hon skriva på allvar och har sedan dess skrivit en rad böcker både för barn och för unga vuxna.

***

Ladda ner författarfoto och omslagsbild.
För läsexemplar och recensionsexemplar: info@lavenderlit.com 
För intervjuförfrågningar och övrig pressinformation, kontakta Kajsa Olofsson,
pr- och marknadschef på Lavender Lit: kajsa@lavenderlit.com
Första recensionsdag: 25 maj

24 Feb

Frankie Landau-Banks på National Book Award

Februari, snart mars. Än kan vi vakna på morgnarna och mötas av ett vitt vinterlandskap utanför fönstret. Utanför vårt kontor på Södermalm ligger dock marken bar. Det har regnat halva natten. Men jag svär, för eller senare kommer den där snön igen …

Jag längtar till maj. Till riktig vår, med spirande liv i rabatterna och fågelkvitter i träden. Och kanske allra mest till utgivningen av Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Det är E. Lockharts stora genombrottsbok i unga vuxna-kategorin, med vilken hon vann flera stora, prestigefyllda priser. Den skrevs före Kanske är det allt du behöver veta – förra årets stora YA-snackis och prismagnet – och de båda böckerna skiljer sig ganska mycket från varandra. I Frankie finns ingen stor och omvälvande twist – här finns i stället en smart och självständig tjej som vägrar ta skit, och som i synnerhet vägrar låta sig förminskas på grund av sitt kön. Med underbar ironi och en humoristisk ton som pulserar mellan raderna får vi följa Frankie Landau-Banks under hennes andra år på den väl ansedda internatskolan Alabaster på USA:s östkust.

Här kan du höra E. Lockhart berätta om boken samt läsa en bit ur den, i samband med att den nominerades till National Book Award:

07 Jan

Peppen inför vårutgivningen

 

Frankie+VÄAHUO

Hej 2015! Hoppas att ni alla har haft ett par underbara julveckor med massor av bra läsning! Det har vi. Men nu är vi tillbaka på kontoret och i full färd med vårutgivningen! Den fullkomligt fantastiska romanen Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler utkommer i april, och den supersmarta och underbara crossoverboken Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart utkommer i maj. Så än dröjer det ett tag innan ni får chansen att uppleva dessa två fängslande böcker. Men det gör oss själaglada att se att så många av er redan har satt upp de här två böckerna på er att-läsa-lista i vår! Nyfiken? Se några exempel på läspepp och förväntan här nedan:

Bloggbohemen

Kulturloggen

Sincerely Johanna

Sagan om sagorna

Lena C – en bokblogg

Booklovin

Boktycke

Fantastiska berättelser

Inte fått nyfikenheten stillad? Se vår lilla vårkatalog här!

 

07 Dec

Provläs en av årets bästa böcker

Kanske_omslag_3D

DEL 1
Välkommen

 

Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.
Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käkar markerade och våra tennisservar aggressiva.
Det spelar ingen roll om en skilsmässa sliter sönder musklerna i våra hjärtan så att de knappt orkar slå längre. Det spelar ingen roll om våra ärvda pengar börjar ta slut eller om kreditkortsräkningar ligger obetalda på köksbänken. Det spelar ingen roll om det står en samling pillerburkar på nattduksbordet.
Det spelar ingen roll om en av oss är desperat och besinningslöst förälskad.
Så djupt
förälskad
att lika desperata åtgärder
måste vidtas.
Vi är familjen Sinclair.
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta.

Jag heter Cadence Sinclair Eastman.
Jag bor i Burlington, Vermont, med min mamma och tre hundar.
Jag ska snart fylla arton.
Jag äger ett välanvänt lånekort och inte så mycket mer, även om jag bor i ett pampigt hus fullt av dyrbara, värdelösa föremål.
Jag brukade vara blond, men nu har jag svart hår.
Jag brukade vara stark, men nu är jag svag.
Jag brukade vara söt, men nu ser jag sjuk ut.
Det är sant att jag tvingas utstå migränanfall efter olyckan.
Det är sant att jag inte står ut med idioter.
Jag gillar ord med dubbel innebörd – utstår migränanfall, står inte ut med idioter. Orden betyder nästan samma sak, men ändå inte.
Utstå. Stå ut.
Man kan kalla det att uthärda, men det stämmer inte riktigt.

Min historia tar sin början före olyckan. I juni, sommaren när jag var femton år gammal, stack min pappa med någon kvinna han älskade mer än han älskade oss.
Pappa var en halvlyckad professor i krigshistoria. På den tiden avgudade jag honom. Han bar tweedkavajer, han var mager och han drack te med mjölk. Han tyckte om brädspel och lät mig vinna, han tyckte om båtar och lärde mig paddla kajak, han tyckte om cyklar, böcker och konstmuseer.
Han tyckte aldrig om hundar, och det var ett tecken på hans stora kärlek till min mamma att han lät våra golden retrievrar sova i sofforna och att han gick en halvmil med dem varje morgon. Han tyckte aldrig om mina morföräldrar heller, och det var ett tecken på hans stora kärlek till både mig och mamma att han tillbringade alla sina somrar i Windemere House på Beechwood Island, skrev uppsatser om gamla krig och log brett mot släktingarna över middagsbordet.
I juni den där femtonde sommaren talade pappa om för oss att han skulle ge sig av, och två dagar senare gjorde han det. Han sa till mamma att han inte var en Sinclair, och att han inte längre kunde försöka vara en. Han kunde inte le, kunde inte ljuga, kunde inte vara en del av den vackra familjen i de vackra husen.
Kunde inte. Kunde inte. Ville inte.
Han hade redan bokat en flyttfirma. Och han hade hyrt ett hus. Pappa ställde in den sista resväskan i baksätet på vår Mercedes (mamma fick bara behålla Saaben) och startade motorn.Sedan tog han fram en pistol och sköt mig i bröstet. Jag stod på gräsmattan och jag föll. Kulan slet upp ett stort hål och mitt hjärta rullade ut ur bröstkorgen och ner i en blomsterrabatt. Blodet strömmade taktfast ur det öppna såret,
och sedan ur mina ögon,
mina öron,
min mun.
Det smakade salt och nederlag. Den stora röda skammen i att vara oälskad spred sig över gräsmattan framför huset, över stenarna på gångvägen, över trappan till verandan. Mitt hjärta sprattlade bland pionerna som en laxöring på land.
Mamma tappade tålamodet. Hon sa att jag skulle skärpa mig.
Var normal nu, sa hon. Med en gång, sa hon.
För det är du. För det kan du vara.
Ställ inte till med en scen, sa hon. Andas och sätt dig upp.
Jag gjorde som hon sa.
Hon var allt jag hade kvar.
Mamma och jag sköt fram våra välformade hakor när pappa körde nerför kullen. Sedan gick vi in och förstörde alla gåvor han hade gett oss: smycken, kläder, böcker, allt möjligt. Under dagarna som följde gjorde vi oss av med soffan och fåtöljerna mina föräldrar hade köpt tillsammans. Slängde ut bröllopsporslinet, matsilvret, fotografierna.
Vi köpte nya möbler. Anlitade en inredare. Beställde nytt matsilver från Tiffany & Co. Ägnade en dag åt att besöka konstgallerier och köpa tavlor till våra tomma väggar.Vi bad morfars advokater att trygga mammas tillgångar.
Sedan packade vi våra väskor och åkte till Beechwood Island.

Penny, Carrie och Bess är Tipper och Harris Sinclairs döttrar. Harris fick sina pengar när han var tjugoett och hade gått på Harvard, och han fick förmögenheten att växa genom att göra affärer jag aldrig brydde mig om att försöka förstå. Han ärvde fastigheter och mark. Han fattade förnuftiga beslut på aktiemarknaden. Han gifte sig med Tipper och förvarade henne i köket och trädgården. Han visade upp henne i pärlhalsband och på segelbåtar. Hon verkade uppskatta det.
Morfars enda misslyckande var att han aldrig fick en son, men strunt samma. Döttrarna Sinclair var solbrända och gudabenådade. De långa, muntra och rika flickorna var som prinsessor i en saga. De var kända i hela Boston, på Harvard Yard och Martha’s Vineyard, för sina kashmirkoftor och sina storslagna fester. De var blivande legender, skapta för prinsar och Ivy League-skolor, elfenbensstatyetter och ståtliga herrgårdsbyggnader.
Morfar och Tipper älskade flickorna så mycket att de inte visste vem de skulle älska mest. Först Carrie, sedan Penny, sedan Bess, sedan Carrie igen. Det blev påkostade bröllopmed lax och harpspelare, sedan glada blonda barnbarn och roliga blonda hundar. Ingen kunde ha varit stoltare över sina vackra amerikanska flickor än Tipper och Harris var, på den tiden.
De byggde tre nya hus på sin privatägda, klippiga ö och namngav alla tre: Windemere till Penny, Red Gate till Carrie och Cuddledown till Bess.
Jag är det äldsta Sinclair-barnbarnet. Arvtagerska till ön, förmögenheten, och förväntningarna.
Med stor sannolikhet, i alla fall.

***

Nyfiken på fortsättningen? Köp boken på Adlibris, Bokus, CDON, Bokon eller i din närmaste bokhandel!

Originaltitel: We Were Liars
Översättning: Carina Jansson
Formgivning: Hanna Larsson
Utgivningsår: 2014

05 Dec

Vårutgivningen 2015

I dag dimper Svensk bokhandels vårkatalog, a k a bokbibeln, äntligen ner i prenumeranternas brevlådor! Och på Lavender Lit ser vi fram emot en fantastisk bokvår med två helt underbara titlar: en roman och en crossover-/unga vuxna-bok.

Vi är alla helt utom oss
Karen Joy Fowler

Originaltitel: We Are All Completely Beside Ourselves
Översättning: Cecilia Falk
Omslag: Sanna Sporrong Form

Utkommer: April
Roman

Finalist i det prestigefyllda Man Booker Prize 2014

Som barn pratade Rosemary oavbrutet. Så mycket att hennes föräldrar bad henne börja i historiens mitt varje gång hon ville berätta något. Nu har Rosemary börjat på universitetet och hon pratar inte längre oavbrutet. Minst av allt pratar hon om sin familj.

Hon växte upp med två syskon: Lowell och Fern. Båda djupt älskade och båda numera försvunna ur hennes liv. Någonting hände, något så hemskt att det lämnade familjen i spillror. Ferns öde hade ingen av dem kunnat föreställa sig.

Vinnare av PEN/Faulkner Award for Fiction.
Vinnare av California Book Award’s Gold Medal.
Vinnare av Nebula Award.
Vinnare av ELLE Magazine’s Reader’s Prize.
En New York Times-bästsäljare.
Rättigheterna till en mini-TV-serie har köpts av
teamet bakom ”Vänner” och ”Homeland”.

en tänkebok, en bok som inte lämnar sin läsare oberörd, en bok att rekommendera helt enkelt.
– Fiktiviteter

En fantastisk roman
– Kirkus (starred review)

en roman så läsvärd, kraftfull och smart, att den förtjänar all uppmärksamhet den kan få.
– New York Times

Frankie Landau-Banks_omslag_planoDen ökända historien om Frankie Landau-Banks 
E. Lockhart

Originaltitel: The Disreputable History of Frankie Landau-Banks
Översättning: Carina Jansson
Omslag: Sanna Sporrong Form

Utkommer: Maj
Crossover

En smart och fängslande bok från National Book Award-finalisten E. Lockhart, som även skrivit kritikerrosade Kanske är det allt du behöver veta!

Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston.

I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap, ett sällskap där bara killar är välkomna.

Frankie vägrar låta sig nedvärderas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är smartare än killarna.

Det är superbra hur feminismvinkeln bara smygs in utan att det blir en roman med en Agenda först och främst. Det är fortfarande en jättebra historia om kärlek och kompisar, och den är berättad med mycket humor. […] för det smarta och roliga, läs Frankie Landau!
– Johanna Lindbäck, Bokhora

[Frankie] är den ultimata feministiska förebilden för tonåringar
– School Library Journal (starred reviews)

Lockhart har i Frankie skapat en unik, oförglömlig karaktär.
– Booklist (starred review)

Det här är två böcker som verkligen bosätter sig i läsarens hjärta. De är tänkvärda, fina och väldigt, väldigt speciella. Vi hoppas att ni ska tycka lika mycket om dem som vi gör!

02 Dec

Årets bästa ungdomsroman!

Banner till prm_LavLit

 

I dag avslöjades vinnarna i Goodreads Choice Awards – där sammanlagt 3 317 504 röster har lagts på de olika nominerade böckerna. Och som vinnare i kategorin Best Young Adult Fiction of 2014 stod Kanske är det allt du behöver veta (We Were Liars)! Ni må tro att vi hade glädjedans på kontoret i morse!

Kanske är det allt du behöver veta, skriven av E. Lockhart, är som ni säkert vet Lavender Lits första utgivna ungdomsbok. Men hur kommer det sig egentligen att den blev det?

Kanske_omslag_3DFör drygt ett år sedan blev förlagets blivande förläggare Sofia varse att den amerikanska författaren E. Lockhart skulle komma med en ny bok under 2014. E. Lockhart hade några år tidigare varit finalist i National Book Award med Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (som kommer på svenska i vår), en bok som fick strålande recensioner och älskades av läsarna. Det bådade definitivt gott inför Lockharts nya bok, även om hon fortfarande var något av en doldis. Inte jätteuppmärksammad, inte jättekänd. Åtminstone inte för sina ungdomsböcker. (Hon skriver också barnböcker under namnet Emily Jenkins.)

Det visade sig strax att manuset var något utöver det vanliga. En helt fenomenalt skriven berättelse, med en underliggande hemlighet som hela tiden driver läsningen vidare: Vad var det egentligen som hände den där femtonde sommaren på ön? För Sofia och de andra på förlaget resulterade det i omedelbar förälskelse, och ganska snart stod det klart att We Were Liars skulle bli en av förlagets första titlar.

Boken utkom på engelska i maj och på svenska i oktober, och däremellan på en rad andra språk. Samtidigt har priserna och nomineringarna formligen haglat över den! Se skryt-glädje-listan här nedanför:

Vinnare av Goodreads Choice Awards i kategorin Best Young Adult Fiction of 2014

Utsedd till årets bästa ungdomsbok av Amazon, samt är en av deras bäst säljande böcker i år

Nominerad till Goodreads ”It” Book 2014 
Förra året utsågs The Goldfinch till årets mest omtalade bok, och året dessförinnan Gone Girl. Nu är Kanske är det allt du behöver veta nominerad till årets ”It”-bok, baserat på statistik över vilka böcker som uppmärksammats, lagts till och recenserats mest på Goodreads under 2014.

Publishers Weekly Best Books 2014 
Utsedd till en av årets bästa böcker.

Guardian Children’s Fiction Award 2014 
Finalist i The Guardians stora litteraturpris.

The Telegraph Best Young Adult Books of 2014
Utsedd till en av årets bästa böcker av The Telegraph och klassad av densamma som
”måste-läsning”.

Utsedd av Hudson Booksellers, bestående av 25 stora bokhandlare över hela USA, till en av de fyra bästa ungdomsböckerna 2014.

Kanske är det allt du behöver veta är ett suveränt julklappstips till alla, unga som vuxna, som uppskattar en bladvändare. Och hemligheten som avslöjas i slutet hade du aldrig kunnat förutse!

 

27 Aug

Förlagets första bok och produktionsnörderi

Det är alltid något speciellt med nya böcker: hur många gånger man än har beundrat och inspekterat inlagan och omslaget under arbetets gång, går det inte att jämföra med känslan som uppstår när man för första gången håller boken i handen.  Blev den så fin som vi tänkt?

bild (5)I dag anlände äntligen Kanske är det allt du behöver veta från tryckeriet. Som vi har väntat och längtat! Och utseendemässigt överträffar den alla våra förväntningar. Den är helt vansinnigt snygg!

Jag har de senaste åren varit produktionsansvarig på Kalla Kulor Förlag och är, vid sidan om att vara förläggare, ansvarig för produktionen även på Lavender Lit. Detta innebär bland annat att jag har ett nära samarbete med formgivaren i hur omslaget ska se ut, liksom hur inlagan (själva boksidorna) ska layoutas.

bild 2Men något av det allra roligaste med mitt jobb är de riktigt produktionsnördiga detaljerna: nämligen att bestämma hur själva boken ska se ut och hur den ska tryckas. Vilket papper ska boksidorna ha? Ett riktigt vitt eller ett mer krämfärgat? Träbaserat eller träfritt? Vilken opacitet och vilken bulk?

Mitt favoritpapper heter Munken Premium Cream och är ett krämfärgat, träfritt och obestruket papper som ger mycket god läsbarhet. Det håller hög kvalitet (så att vi kan spara böckerna under lång, lång tid och låta dem vandra genom kommande generationer …) och gulnar inte som träbaserat papper kan göra (även om det tar rätt lång tid innan det sker).

bild 4Redan tidigt i utgivningsprocessen bestämmer man vilket typ av band boken ska ha: inbunden, danskt band, flexband, kartonnage osv. Som läsare föredrar jag främst inbunden (stabil och känns lyxig) och danskt band (mjuka pärmar som ger en mysig och lätt bok). Men som produktionschef föredrar jag inbundna böcker med skyddsomslag. Alla fysiska böcker består av inlagepapper, men den inbundna boken ger en nörd som jag så mycket mer att leka med! Här ska väljas pärmöverdrag (färg och papperstyp – jag aktar mig alltid noga från den trista helsläta papperstypen), kapitälband (det lilla bandet som sitter mellan pärmrygg och bokblock) och färg på ryggstämpeln (titeln och författarnamnet på ryggen under skyddsomslaget).

bild 3I arbetet med Kanske är det allt du behöver veta ville formgivaren – Hanna Larsson – och jag fånga de flärdfulla och överdådiga inslagen som förekommer i boken. Vi tryckte därför titeln på skyddsomslaget i guld (ett annat trycktekniskt val som kan vara kul att leka med: efterbehandling i form av lackad text osv, eller som i det här fallet, guldfoliering). Det lyxigt guldiga återkommer sedan i bokens pärmstämpel och på kapitälbandet, medan själva pärmöverdraget är vitt. Stilrent, snyggt och luxuöst. Tycker jag, a.k.a produktionsnörden.