18 Aug

Jakten på det DÄR manuset

IMG_0958”Hej! Se nedanstående beskrivning. Låter som en intressant debut. Vill ni läsa manus?”

Ungefär så kan ett mejl från en litterär agent se ut. Jag läser den bifogade beskrivningen av manuset – det är en amerikansk YA-bok, planerad att ges ut i USA 2017. Rättigheterna har redan sålts till en handfull länder – Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Norge … ”Eleanor & Park meets We Were Liars” står det i pitchen från den amerikanska agenten. Låter ju synnerligen intressant. Jag börjar läsa. På sida 20 har jag ännu inte fallit pladask, men är villig att ge det en chans. På sida 100 (av 350) vill jag fortfarande läsa vidare, men … Sida 220: Känslan från sida 100 håller i sig. Sida 300: Snabbläser de sista 50 för att få veta hur det slutar samtidigt som viss stress och frustration gnager i mig. Ännu ett manus som inte håller måttet, bra-men-inte-fantastiskt. Igen. Åååh.

Att leta manus är bland det roligaste med mitt jobb. Faktum är att letandet ofta är roligare än själva läsandet – för precis som i exemplet ovan så är de flesta manus besvikelser. Inte för att manusen jag läser är dåliga, absolut inte, men det är sällan jag läser ett manus som ger mig en sådan WOW-upplevelse att jag bara måste ge ut det. (Det har hittills skett fem gånger: 1. Kanske är det allt du behöver veta, 2. Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, 3. Vi är alla helt utom oss, 4. Skärvor av minnen och 5. Manuset jag teasade om i förra blogginlägget.)

IMG_0907I jakten på det där manuset försöker jag hålla mig extremt uppdaterad om vilka nya titlar agenterna pushar mest för, vilka rättighetsaffärer det snackas om, vilka smarta pr-kampanjer de utländska förlagen tänker dra igång kring sina titlar och vilka böcker förhandsläsarna hyllar mest. Jag läser bokbloggar, hänger på Goodreads, skummar bokforum och brittiska och amerikanska onlinetidningar som har med förlag och böcker att göra, och jag prenumererar på mängder av nyhetsbrev. Så fort jag ramlar över något som verkar intressant kontaktar jag agenten och kollar om de svenska rättigheterna är fria. Och manushögen växer och växer … När, åh när, ska jag hinna läsa alla dessa manus som jag plockar hem? Många har jag bara läst ett femtiotal sidor i, för även om man kan missa bra böcker genom att inte läsa hela (Jellicoe Road är ett bra exempel), anser jag att om jag inte blivit fängslad av något redan inledningsvis (språket, handlingen, karaktärerna eller liknande) är det ändå ingen bok jag i slutändan kommer att vilja ge ut. Det måste finnas något extra, och om det gör det brukar det märkas rätt omgående. När jag för första gången läste We Were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) vände jag mig till min kollega Kajsa och sa: ”Du, den här verkar ASBRA!” Då hade jag läst en sida.

Ibland bara vet man. Och ibland gör man det inte. Jag kommer säkerligen gå miste om många fantastiska (storsäljande) titlar i framtiden – för att jag varit för sen på bollen, inte fattat ”grejen” eller, hehe, inte läst mer än femtio sidor av boken i fråga. Men jag fortsätter att leta, och jag fortsätter att ge ut böcker som redan på första sidan ”har något” och jag håller tummarna för att ni vill läsa dem.

//Sofia, läsande förläggare i New York

10 Aug

Förläggarliv i New York City

IMG_0787[1]Jag befinner mig i New York, denna otroliga stad som aldrig sover, som har allt att erbjuda, och kanske viktigast av allt, som är den amerikansk bokbranschens metropol. Det är här de stora förlagshusen ligger, de flesta litterära agenterna och scouterna verkar här, och det finns en hel uppsjö av stora och små boklådor. Och det är därför jag är här, för att utforska, insupa och uppleva bokbranschen i den mest fantastiska staden av dem alla.

Jag har varit här i en vecka nu. Jag ska vara här i tre månader. En stund kvar alltså (tack och lov, jag undrar redan hur jag någonsin ska kunna åka hem och lämna allt det här!). Under tiden jag är här kommer jag att jobba som vanligt med Lavender Lit och Kalla Kulor – fast på distans (tummen upp för internet) och med sex timmars tidsskillnad. 

I veckan hade jag dessutom mitt första agentmöte. Vi träffades på en liten mysig restaurang i Brooklyn, drack islatte och pratade om manus hon redan skickat, och som jag antingen läst eller bara hunnit kika på, och om nya manus som hon trodde skulle kunna vara intressanta. Det är lätt att hungra efter det nya stora manuset, det som ännu inte kommit ut, men som av scouter, agenter och förlag spås bli en stor hit. Och givetvis är det drömmen att lägga vantarna på ett sådant. Lite grann som vi hade turen att göra med We Were Liars/Kanske är det allt du behöver veta.

När vi pratade om vad som är hett just nu skrattade agenten och sa att under de senaste bokmässorna har alla internationella förläggare varit på jakt efter den ”nya John Green”, vilket gjorde henne lite trött i och med att så många andra bra manus blev förbisedda. Hon hoppas att internationella förläggare och förlag snart blir lite modigare, och testar nya grejer, och inte bara samma gamla beprövade teman.

Men visst är det så att John Green har banat väg för den realistiska fiktionen. Vid sidan om dystopierna och fantasyberättelserna är det de realistiska romanerna som frontas mest på de newyorkska boklådornas YA-avdelningar. ”20 Books We Read After Paper Towns” står det på en skylt vid en hylla med böcker skrivna av bland annat Laurie Halse Anderson, Gayle Forman och Rainbow Rowell. Och, tja, inte mig emot, jag älskar realistiska nutidsberättelser (gärna, eller helst, med kärleksinslag). IMG_0856[1]Så vi får väl se vad jag kommer hem med för manus efter den här resan. Efter en period av bra-men-inte-FANTASTISKA-manus (mycket frustrerande) läste jag igår ett manus som fängslade mig hela vägen från första till sista sidan. Jag har tänkt på det hela dagen idag – och i synnerhet på huvudkaraktären – hon är väldigt svår att släppa och väldigt lätt att tycka om. Irriterande nog är det allt jag tänker avslöja just nu, men jag återkommer med mer manussnack i ett blogginlägg längre fram!

//Sofia Ejheden, förläggare på Lavender Lit

PS. Följ gärna @lavenderlit1 på Instagram! Där kommer jag kontinuerligt att bilduppdatera från min vistelse i New York.